Riktigt goda surdegsbröd

Åh bröd! Nu har jag nog hittat ett bra grundrecept och metod som ska funka för brödbakning och heltidsjobb! Som jag skrev i förra inlägget har jag bakat Martins "Utan särskilda krusiduller" och Rebeccas tranbärs- och valnötsbröd. Det senare gjorde jag precis enligt receptet, och bakade ut som två limpor i formar (blev lite kletig deg, så det kändes säkrast så), medan jag twistade till det förstnämnda en aning. Så här gjorde jag:

Helkornslimpor med bovete och pumpafrön
2 st

Kväll dag 1
1 dl hel dinkel
1 dl helt bovete
1 dl pumpakärnor

Lägg ovanstående i en bunke, häll över ca en liter kokande vatten, och låt stå över natten.

100 g rågsurdegsgrund
100 g rågmjöl
200 g ljummet vatten

Blanda, låt stå i rumstemperatur över natten. (Jag låter bunken stå på nedersta hyllan i ett överskåp, med lysröret därunder tänt. Det blir ca 28 grader varmt, och surdegen kommer igång fint.)

Morgon dag 2
400 gram rågsurdeg enligt ovan
de blötlagda kornen/fröna från gårdagen, sköljda och avrunna
500 g vatten
10 g jäst
500 g vetemjöl special
200 g rågsikt
200 g grahamsmjöl

Blanda jästen med vattnet. Kör allt utom saltet i assistent på låg hastighet i 12 minuter. Tillsätt saltet, öka hastigheten till medel, och kör 10 minuter till. Låt jäsa över dagen (jag hade bunken ute i rumstemperatur, men det hade säkert funkat bra att ha den i kylen).

Efter jobbet dag 2
Häll ut degen på en mjölad arbetsyta. Forma till två limpor, men knåda inte för mycket. Låt jäsa en dryg timme. Degen kan flyta ut, det kan man hindra genom att antingen använda formar, eller att liksom dra upp bakplåtspappret mellan limporna (mjöla sidorna ordentligt!) och på utsidan, och sedan svepa en kökshandduk runtom, som liksom håller in kanterna.

Sätt in limporna på 275 grader, tillsammans med ett par isbitar längst ner i ugnen (på en oöm plåt, eller i en ugnsfast form). Efter 15 minuter, öppna ugnen för att vädra ut ånga, och sätt in en stektermometer i en av limporna. Sänk samtidigt värmen till 230 grader, och låt stå tills innertemperaturen är 98 grader. (För Martin tar detta ytterligare 15 minuter, i min ugn tog det nästan 30.)

Toppenbröd! Bild kommer i ett senare inlägg!

"Jag äääär den glaaade baaagar'n..."

Idag har det inte blivit något ogräsrensande, idag har jag nämligen bagarstuga här i köket! Surdegsbröd är ju inget man snor ihop på en kafferast, de kräver långa jäsningstider. Därför har jag mest bakat på helgerna, men nu har jag börjat experimentera lite med att blanda deg på morgonen och baka ut bröden efter jobbet. Min grundtanke med surdegen är att jag ska spara halva och baka på halva, varje helg. Ska man inte baka utan bara mata den, så ska man alltså slänga bort hälften, men det har jag lite svårt för, och istället har jag liksom dubbelmatat när jag inte haft tid att baka. Därför hade jag alltså nu en hel del surdeg i kylen. Och i helgen är jag inte hemma. Då får det bli bak mitt i veckan, och dessutom får en klick följa med till syrran i helgen!

Jag väcker surdegen på kvällen före bakdagen, och lägger hela korn i blöt, om jag ska ha sådana i degen. (Det vill jag oftast, eftersom det är både gott och GI-korrekt.)

Imorse satte jag igång en deg som i stora drag liknar Pain de Martins "Utan särskilda krusiduller", fast med lite mer frön och korn, och dessutom fuskade jag och hade i lite jäst för säkerhets skull. Degen fick jäsa i rumstemperatur, och sedan har jag bakat ut två limpor ikväll. De ser väldigt goda ut, och ska förstås bli frukost imorgon. Förmodligen kan jag inte låta bli att provsmaka dem ikväll... Smakar de så bra som jag tror så blir det bild och recept imorgon.

Ikväll har jag förberett för att baka Rebeccas halvljusa surdegsbröd med tranbär och valnötter imorgon. Surdegen är matad och står på uppvakning, dinkel och tranbär ligger i blöt, och mjöl och valnötter är uppvägda.

Nu börjar det dra ihop sig för DHW, och jag ska gå och hälla upp en whiskey till rare maken som har ont i halsen. Snällt, eller hur? (Jaja, det är väl jag som är lite sugen på whiskey då..)

Edit 1: Whiskeyn var slut. Rare maken blandade istället grogg på Koskenkorva Peach och apelsinjuice. Crazy Tuesday ;-)

Edit 2: Brödet blev hur bra som helst!

Kirskålselände

Framöver kan det nog tänkas bli lite mer trädgård än mat i den här bloggen. Det växer så det knakar, särskilt kirskålen... På framsidan av huset, utmed vägen, finns en rad rosenbuskar. Jag vet inte vad sorten heter, men de är rosa och småblommiga. Under buskarna fanns för tre veckor sedan en vacker blå matta av chionodoxa. Bilden nedan är tagen just innan alla hade slagit ut.


Nu har de vissnat, och istället väller kirskålen in.. Alltså sysselsätter jag mig ett par timmar dagligen med att gräva ur typ hela rabatten, för att få bort så mycket rötter som möjligt. Sedan ska jag fixa någon form av kant mot gräsmattan, för mossan växer in i rabatten, och kirskålen växer ut i gräsmattan. Därefter blir det plantering av någon snabbetablerad marktäckare på hela ytan. Förslag mottages tacksamt. Halvskuggigt, skulle man kunna kalla läget. Dessutom växer ju den eländes kirskålen ut på vägen också, ner genom den uppstaplade "muren" av ölandssten längs utsidan. Så jag har plockat bort stenar, rensat, och lagt dit stenarna igen. Men det är ju lätt omöjligt att få bort allt, så kanske blir det samma visa nästa år igen. Om jag inte lyckas få dit någon annan växt som kan tränga undan den. Och inte heller blir det roligare av att det är just rosenbuskar som kirskålen växer under. De sticks nämligen, och man får väldigt rolig frisyr av att krypa omkring där. Den synen, kompletterad med den av min stora rumpa i fula byxor, bjuder jag generöst grannarna på.

Klimatförändringar?

Jag: "Undrar vad bonden har sått härute på åkern?"
6-åringen: "Vete, tror jag."
Jag: "Jo, det kan det nog vara."
3,5-åringen: "Nej, jag tror att det är bananer."

Det märks åtminstone på hälften av barnen att deras föräldrar är agronomer ;-)!

Fredagspizza på altanen!

Fredag. Då ska maten vara snabblagad, barnvänlig, och passa till ett glas vin eller två. Pizza är definitivt barnvänligt, passar fint till vin, och blir snabblagat om man tar en genväg förbi degkladdandet. Färdiga tortillas måste vara världens snabbaste pizzabotten. Jag säger inte godaste, men... det duger alldeles finfint. Barnen vill gärna göra sina egna pizzor, och då är det rätt skönt att kunna hoppa direkt till topping-momentet.

Lite tomatpuré först, man ska inte ha för såsig tomatbas här. Mitt mästerverk kläddes sedan i mozzarella, rödlök och salami. Lite salt och svartpeppar. Färska basilikablad på, när den kommit ut ur ugnen (250 grader i 5-6 minuter).
Mina simpla barn gör pizza med rökt kalkon, räkor och majs. 3,5-åringen har osten underst...
... medan 6-åringen vill ha osten ovanpå fyllningen.

Gråa katten är inte så nogräknad.

Ingen hälsotallrik idag..

Alltså. Jag är ju rätt noga med vad jag äter, det ska vara nyttigt, innehålla måttligt med kolhydrater och sådär. Men.. ingen är ju perfekt, eller hur?

Allt började med att maken igår kväll sa något i stil med: "Jag läste om en lunchrestaurang i Stockholm som hade pannkakor med banan och nutella som dagens rätt". Och här inträffar det märkliga - jag hör mig själv säga: "Men det kan väl vi också äta, kanske imorgon?". Hoppsan. Och barnen var vittnen. De vet inte vad nutella är, men det där med banan på pannkakorna lät ju lite spännande. Dessutom kan man ju inte vara nyttig jämt (som om jag är det..), så varför inte ta en crazy torsdag, liksom.

Den mot nya matvaror generellt skeptiske 6-åringen trodde inte att han skulle tycka om nutellan, men efter att ha smakat en liten klick uttryckte han sin oro inför det faktum att vi bara hade en burk. Jag hade dessutom ställt fram lite andra tillbehör för att liksom gardera - vaniljglass, chokladglass, hallonsylt och strösocker.

Min första pannkaka dressades med banan och nutella. Gott, visst...

... fast i ärlighetens namn, kändes det inte lite väl nyttigt med den där frukten? På nästa pannkaka bytte jag ut bananen mot vaniljglass...


... heaven! Jösses så gott. Nutella och vaniljglass, alltså. Sedan åt jag en med nutella, vaniljglass och chokladglass. OK, men det var bättre utan chokladglassen. Sedan hade glassen tagit slut, och jag slog till på den lite crazy kombinationen nutella och hallonsylt. Första tuggan smakade bra, sedan rätt märkligt. Eller började jag kanske bli mätt? Så här såg sista tuggan ut i allafall:


Shit, vad jag var mätt sedan. Barnen också, förresten - som givetvis hade varit nyttiga och käkat banan på alla sina...

Nu funderar jag lite på om jag inte skulle ta tag i det där med motionerandet ;-)

Favoritfisk i ogräsligt sällskap

Makrill är verkligen superfisken i frysdisken. Billig, fet och nyttig, och framför allt - så god! Jag saltar och pepprar den och vänder den i mjöl av något slag (graham idag), några minuter i stekpannan med en klick smör, och så var det klart.

Men vad skulle det bli för tillbehör idag då? Svaret fanns i rabatten... kirskål! Den växer och frodas på valda ställen i trädgården, och går ju faktiskt att äta. Man kan plocka de spädaste bladen (de som fortfarande är blanka), och sedan "tillaga som spenat", som det brukar stå i tipstexterna. Spenat, tänkte jag... och sedan funderade jag åt det persiska hållet, och lade till lök och gröna russin. Egentligen vet jag inte om det är såvärst persiskt, jag vet inte så mycket om det köket, men min hjärna gjorde i allafall de associationerna. Tänkt och gjort, följande kanontrevliga och enkla tillbehör skapades till fisken.


Smörstekt gul lök med kirskål och gröna russin
2 port som enda tillbehör, annars säkert 4

1 stor gul lök
rejält med smör, kanske 30 g
1/2 dl gröna russin (finns på Willys, och i invandrarbutiker)
1 liter löst packade späda kirskålsblad
flingsalt

Smält smöret i en stor stekpanna. Dela löken på längden och skär i tunna skivor. Fräs löken långsamt på svag till medelstark värme, tills den mjuknar och blir gyllene. Räkna med att det tar minst 15 minuter. Låt russinen steka med efter kanske 10 minuter, och kör i kirskålen när löken känns klar. När kirskålen har slaknat, tag pannan från värmen och servera. Strö över flingsalt vid serveringen.

Vilken helg!

I helgen har jag surdegsbakat igen. Jag har bakat det här äppel- och valnötsbrödet, och även ett annat med hasselnötter och ytterligare ett med helt bovete. Det är drag i min surdeg nu!

Sedan har jag förstås varit ute och ryckt ogräs i rabatterna också, nu när solen skiner och det börjar växa... Jag hittar fler och fler perenner också, bland annat en del nävor som det ska bli jättespännande att se vad det är för några, när de börjar blomma. Jag har också börjat rycka undan en massa vintergäcksblad, de bildar verkligen en enorm bladmassa efter blomningen. Då upptäckte jag också att de var angripna av något - vintergäcksot, visade det sig vara, en googling senare. Tänk vad man lär sig. Verkar inte vara någon katastrof i allafall.


Den här är väl söt som godis?! Jag skulle nog aldrig ha köpt sådana lökar själv, men nu finns det två randiga tulpaner här i rabatten, och de är faktiskt rätt fina!

Gul kalkon och gröna bönor

Idag har jag lagat kalkonfilé, det blev gott, men inte riktigt som jag hade tänkt mig. Inspirerad av Rebecca som för ett tag sedan rimmade kyckling och kalkon till höger och vänster, testade jag att rimma enligt det här receptet. Sedan hade jag tänkt tillaga den på max 175 grader, för saftigast möjliga resultat, men tiden gick och det skulle även lagas klyftpotatis, så kalkonen fick gå samtidigt med potatisen på 225 grader. Resultatet blev inte direkt torrt, men inte heller så saftigt som jag hade tänkt att rimningen skulle leda till. Men fortfarande helt ok. Den gula färgen beror på att jag under stektiden penslade pippin med en honungs-citron-gurkmeja-glaze.

Desto bättre blev avocado- och flageoletbönsalladen, som liknar en som Annika lagade för ett par månader sedan. I min sallad fanns ingen fänkål eller vitlök, men en liten bit finstrimlad purjo. Samma ingredienser för övrigt, och riktigt, riktigt gott! Såsklickarna är matyoghurt och mango chutney.

Bildlös fredag - nu med bild!

Men vafan. Datorn och kameran snackar inte med varandra. Då blir det ingen matbild. Och eftersom jag inte har något recept värt namnet till dagens middag, så är det väl knappt lönt att berätta om den helstekta fläskfilén, quinoan med strimlade grönsaker, och såsen på gräddfil, majjo och mango chutney som vi åt heller. Nähänä. Men gott var det. Och fredag är det!

Edit: Man ska se till så att inte minneskortet har pluppat ut sig ur sitt läge i kameran. Och att man har pigga batterier.. Nu funkar det, och så här såg maten ut:

Teamwork

Idag har rare maken rullat köttbullar, och jag gjorde en kikärtsgucka, klart inspirerad av Rebeccas kikärtstzatziki. Inte dumt alls!


Kikärtsguckan (som jag gjorde den)

3 dl kokta kikärter
2 dl gräddfil
1 liten rödlök, finhackad
1 vitlöksklyfta, riven
1 kruka basilika, finstrimlad
1 msk pressad citron
50 g fetaost, smulad
salt och svartpeppar

Blanda alla ingredienser, smaka av med salt och peppar. Toppenbra GI-tillbehör till köttbullarna!

Giganter

Kolla in monsterpaprikorna som kom med Mossagårdslådan idag! Den som trodde att ekologiska grönsaker var små och skrumpna får tänka om. Citronen i mitten är alldeles normalstor.

Hemma igen

Nähäpp, nu är ni väl trötta på mina "pommes i filmjölk" ;-)? Dags för ny middagsbild. Det här är en lammfärsgryta som jag lagade av allehanda rester för ett tag sedan och nu tog upp ur frysen. Den innehåller bland annat lite olika bönor, vitkål och salami. Smakar helt ok, men förtjänar andaktsfull ätning eftersom den var en av få grejer jag hann laga av mitt lamm innan frysen tackade för sig... På tallriken finns även hel kokt dinkel (rekommenderas!), alfalfagroddar (eller grodor, som 3-åringen kallar dem), och spenat med fårost.


Häpp, nu är det Leila på tv!

Soppa på fina knölar

På onsdag åker vi till Uppsala för att fira påsk, därför pågår operation "äta upp alla färskvaror i kylen". Jordärtskockorna som kom med Mossagårdsleveransen i torsdags skulle inte hålla tills vi kommer hem, så de fick hamna i en soppa idag. Lite riven västerbottenost låg och skramlade i en påse, den fick utgöra sopp-topping.


Det här är nog inte världens mest inspirerande matbild, men tro mig, soppan smakade lent mjuksyrligt och mycket angenämt. Den är gjord på lika delar jordärtskockor och potatis, smaksatt med ganska mycket pressad lime, och mixad med vispgrädde. Lite hackad gräslök i, och en hög västerbotten på toppen. Barnen åt massor, vilket de inte alltid gör när det står soppa på menyn..

Sur lördag

Lördagen gick i surdegens tecken. Jo, trots det vackra vädret tillbringade jag en hel del tid i köket med att rosta dinkel och blanda degar. Men goda bröd ska jäsa länge, så jag fick tid att vara ute också. Jag bakade ett bröd som blev superdupergott, lite som det här, fast inte exakt. Jag hade mer surdeg, och lite annorlunda jästider. Kanongott blev det, lagom syrligt och med mjuka hela dinkelkorn.

Sedan gick det ju inte att låta bli att grilla på lördagskvällen. Barnen önskade sig hamburgare, och då bakade jag egna hamburgerbröd - med surdeg förstås! Jag anger i receptet nedan hur jag gjorde, det blev ganska mycket surdeg i eftersom jag hade en rejäl klick att göra av med. Det blir säkert lika bra med mindre.

Hamburgerbröd med surdeg
16 st

250 g rågsurdeg
12 g jäst
1/2 dl rapsolja
4,5 dl vatten
2 tsk honung
1,2 l vetemjöl special
1 tsk salt
solrosfrön eller sesamfrön

Kör surdeg, jäst, rapsolja, vatten, honung och mjöl i assistent på låg hastighet i 8 minuter. Tillsätt saltet och kör i 8 minuter till på högre hastighet. Låt degen jäsa övertäckt i ca 2 timmar. Knåda sedan degen lätt, och forma 16 platta bullar. Degen är ganska lös, men det ska den vara, arbeta med mjölade händer. Nagga bullarna. Låt jäsa i ca 45 minuter. Pensla sedan med mjölk, och strö på solrosfrön eller sesamfrön. Grädda i mitten av ugnen, 225 grader i 12 minuter.


Söndagen då? Jovars, jag har hejat och tjoat på min ytterst bollbegåvade 6-åring (jag - partisk, nähä...) som har spelat inomhuscup, muttrat lite över att det inte har varit lika varmt som igår, och slutligen lagat rödbetor med feta- och citroncreme. En helt OK dag!

Vittvinåräkor

Idag blev det improviserad middag igen. En titt i frysen imorse ledde inte till några snilleblixtar, men en påse skalade räkor hittade jag. De skapar man inga kulinariska storverk med, men man gör barnen glada, åtminstone mina. Och nog finns det roligare saker att göra en fredagkväll än att bråka om mat med barnen... Fram med säkra kort alltså - räkor och spagetti. Själv var jag sugen på fårost, och för att såsa till det hela improviserade jag ihop en liten tomatsås som gick från katastrof till intressant med hjälp av en nypa svart pulver. Recept nedan.

Räkorna och fårosten passade väl egentligen inte ihop varken med varandra eller med såsen, men såsen i sig blev en riktig aha-upplevelse tillsammans med rucolan och gurkan (som inte finns med på bilden). Så kan det gå!


Tomatsås med vitt vin och vanilj
2-3 port

1/2 tetra passerade tomater (jag använde Mutti)
1 dl vitt vin
1 dl vispgrädde
1 msk råsocker
1/2 tsk salt
svartpeppar
1 krm vaniljpulver
(2 msk hackad dill)

Häll tomater och vin i en kastrull, låt koka ihop en stund. Tillsätt grädde och koka ihop ett par minuter till. (Här smakade jag av, och det var ingen trevlig upplevelse. Det smakade surt av vinet. Socker, tänkte jag.) Tillsätt råsocker, salt och peppar. (Nu smakade det bättre, men det saknades något. Jag kom då att tänka på vaniljpulvret, som Rebecca har använt till såväl bröd som tomatsoppa, och som hemmafru-Lotta har haft i potatisgryta och nu senast i sin randiga morotssoppa.) Tillsätt vaniljpulvret, och smaka av. (Halleluja, det här var sås minsann! Tomatsås med vaniljsmak - märkligt, men mycket gott!) Dillen kan man blanda i om man som jag serverar såsen till räkor (eller fisk, t ex).

Singelmiddag

Idag har maken och sönerna varit på hockey, och då erbjuds det möjligheter för mamman att komponera middag utan att tänka på vad barnen vill eller inte vill äta. Men lättlagat och snabbfixat ska det vara, för så himla kul att laga mat bara till sig själv är det inte. Mossagårdslådan bjöd på rucola och tomater (och en massa annat gott men inte lika snabblagat), och efter en runda på citygross hade jag inhandlat rökt makrill, västerbottenost och pepparrot.


Jag gjorde alltså en sallad på rucola, tomat och makrill. På toppen ligger en röra på ungefär lika delar creme fraiche och riven västerbotten, med en liten klick pepparrot i (jag köpte en sådan där liten burk, lättlagat skulle det ju vara). Svartpeppar på toppen. Det blev gott, men väldigt smakintensivt. Istället för rucolan kunde man haft lite neutralare sallad, tillsammans med makrillen och röran blev det nästan lite för mycket av det goda. Fast ibland vill man ju ha just det...

Fotot är taget med mobilen, för min kamera stod inte att finna på sitt vanliga ställe (eller någon annanstans heller). Kanske var den också på hockey?

Strömming med nya tillbehör

Stekt strömming med potatismos och lingonsylt är ju klassiskt och hur gott som helst, men ska man hålla sig till GI-linjen så får man tänka lite utanför den där lådan. Jag gjorde en varm fänkålssallad som blev både saftig och krispig, och funkade fint till fisken!



Varm fänkålssallad med kålrot och kapris
3-4 port

ca 200 g kålrot
1 schalottenlök
1 fänkålsstånd
smör till stekning
1 inlagd grillad paprika
2 msk kapris
pressad saft av 1/2 citron
1/2 msk flytande honung
2-3 msk kallpressad rapsolja
salt och svartpeppar

Strimla kålrot, lök och fänkål tunt. Stek först kålrot och lök i smör på låg värme en stund så att kålroten mjuknar. Höj sedan värmen och kör i fänkålen, den ska bli varm, men behålla sin krispighet. Häll över grönsaksfräset i en skål och blanda med strimlad paprika, kapris, citronsaft, honung och rapsolja. Smaka av med salt och peppar.