Laxgryta

Ikväll har jag lagat en laxgryta, av den trygga typen. En sådan där gryta som man vet kommer att smaka bra, inget experimentellt inslag överhuvudtaget. Perfekt, om man som jag, har svärföräldrarna på besök. Nog för att de har fått uppleva experimentell matlagning av såväl första som andra graden i mitt kök, förresten. Men såhär en fredagkväll när det känns som om hela världen utom jag har haft höstlov en vecka, var det läge för ett säkert kort. Hade jag haft konjak hemma, så hade det nog kunnat hamna en tesked eller två i grytan, men det blev förstås gott utan också. Mjuka fina smaker i grytan, och så sätter man maken på att pressa potatis. Klagar barnen på att det är för mycket lök i grytan, så påminner man dem om att det blir hemlagad glass till efterrätt för dem som äter upp.

Laxgryta med purjo och tomat
8 port

1 stor purjo
2 rödlökar
en rejäl klick smör
2 msk tomatpure
2 dl vatten
2 burkar körsbärstomater (konserv alltså)
4 dl creme fraiche
2 msk hummerfond
1 tsk röksalt
vitpeppar
(1/2 msk konjak)
800 g laxfile
400 g räkor med skal
dill

Ansa, klyv och skiva purjon tunt. Skala och halvera rödlöken och skär den i tunna båtar. Smält smörklicken i en stor gryta och fräs löken på svag värme tills den är mjuk och medgörlig. Tillsätt tomatpure, öka värmen något, och låt fräsa någon minut till. Tillsätt vatten, burktomater, creme fraiche, hummerfond, röksalt och peppar. Låt koka under lock i ca 20 minuter. Skala under tiden räkorna och skär laxen i kuber, ca 2x2 cm. OK, 2x2x2 då, om man ska vara petig. Häll i konjaken, om du vill och har någon, låt puttra någon minut. Dra sedan i laxen, blanda runt försiktigt och stäng av värmen, låt grytan stå kvar på plattan i 5-6 minuter. Hacka dillen, och rör sedan i den och räkorna. Klart! Servera med pressad potatis och ärtor. Ta ett glas vitt vin till, om det är fredag. Och det är det ju.

Allvarligt...

... den här fänkålen kom med dagens Mossagårdslåda. Aldrig i mitt liv har jag sett en så stor fänkål. Man undrar liksom om det är vi som ska äta fänkålen eller fänkålen som ska äta oss... Jag fick lägga den bredvid katten för att ni ska se hur stor den är, tändsticksasken kändes lite fjuttig.

Fänkålssoppa kanske?

Inbakade rester

Jag hatar att slänga mat. Eller rättare sagt - jag slänger aldrig mat. Det som är närmast att förfaras avgör vad som ska lagas, om det så är en klick gräddfil som håller på att gå ut i datum. Nu har vi haft ett stycke mesost i kylen ett par veckor, och trots att den inte verkar bli dålig så är det ändå uppenbart att det inte blev någon favorit på mackan för någon av oss i familjen. Då får man hitta på något annat med den istället. Baka bröd, till exempel. Mesosten är ganska söt, det är mycket laktos i den. Men för att vara säker på att jästen skulle bli riktigt glad så tillsatte jag även lite socker och valde ljust muscovado eftersom det har en kolaton som även finns i mesosten. Nötter är supergott i bröd, och gör det dessutom nyttigare. Jag brukar mala dem för att barnen inte ska behöva fundera över märkliga bitar i mackan...

Dinkelbröd med mesost

1/3 pkt jäst
5 dl kallt vatten
1,5 msk ljust muscovadosocker
1 dl malda hasselnötter
2 dl dinkelflingor
5 dl dinkelmjöl, fullkorn
5 dl vetemjöl special
70 g riven mesost
1/2 msk salt

Blanda ut jästen med vatten, och tillsätt socker, nötter, dinkelflingor, mjöl och ost. Kör på medelhastighet i assistent i ca 10 min, häll i saltet och kör några minuter till, tills degen bildar en boll. Låt jäsa i 2-3 timmar. Tag upp degen på mjölat bakbord, vik ihop den ett par gånger, och forma sedan två limpor och lägg på en plåt för att jäsa ytterligare 30 minuter. Snitta ytan, och ställ sedan in bröden i 250 grader. Sänk genast värmen till 200 grader, och grädda ca 30 minuter.



Jag har förresten bakat på fler rester i helgen. Idag åt vi soppa till lunch, och till den bakade jag långpannerutor med en klick vardera av tahini och jordnötssmör i. Kylskåpstömning i degen, helt enkelt.

Pastasås utan pasta

Idag har jag lagat en supersmarrig pastasås, men ätit den utan pasta. Inspirationen kommer från Smaskens-Annika, även om recepten inte är särskilt lika. Det blir ofta så - jag läser ett recept någonstans och får inspiration, men när jag väl ska laga det själv så kollar jag inte receptet igen, utan lagar något eget med utgångspunkt från den där bra idén. Då kan det bli såhär bra!


Köttfärsssås på fläskfärs med fänkål
ca 8 port

1 silverlök
1 fänkålsstånd
1 gul liten chilifrukt (eller annan chili förstås)
3 vitlöksklyftor
olivolja
4 sardellfiléer
1 kg fläskfärs
3 msk tomatpure
örtsalt
svartpeppar
2 dl creme fraiche
1 burk körsbärstomater
1/2 dl hackad persilja

Dela löken och skär den i smala skivor, strimla fänkål, chili och vitlök. Fräs i olivolja i en traktörpanna, på medeltemperatur tills grönsakerna mjuknar men utan att få färg. Hacka sardellerna och lägg i pannan, låt dem smälta. Tillsätt fläskfärsen och höj värmen, finfördela med träslev och låt steka tills den är genomstekt. Koka bort eventuell vätska. Blanda i tomatpure och låt den fräsa med någon minut. Krydda med örtsalt och svartpeppar. Tillsätt creme fraiche och tomater, och låt sedan såsen puttra under lock på svag värme i 20 minuter. Ta av locket mot slutet om den behöver bli tjockare. Blanda till sist i hackad persilja. Servera med pasta om du inte är kolhydratskyende, annars förslagsvis med stekt portabellosvamp, parmesan och oliver, som jag gjorde idag. Drick ett glas vitt vin till, och njut av att det är en hel dag kvar av helgen!

Nostalgimat

Häromveckan hade en kollega med sig kålpudding i lunchlådan, och då mindes jag ju liksom hur gott det var och undrade varför jag inte hade lagat det på så länge. Eller hade jag lagat det alls? Jag vet faktiskt inte, kanske är det bara mammas kålpudding som ger mig så positiva minnen? I allafall, kålpudding skulle jag ju förstås laga, men någonstans visste jag att det skulle vara kokt ris i, och det tillåter inte mitt GI-medvetande. I Vår Kokbok hittade jag ett recept som innehöll risgrynsgröt, och högre GI finns väl inte.. Istället blötlade jag och kokade hel dinkel, och ökade på vätskan för att få en lös smet. Enligt Vår Kokbok skulle det vara örtkryddor i, men jag ville ha kryddpeppar istället. Hur helst, det blev en jättebra kålpudding och barnen gillade den också (minus kålen..)



Kålpudding GI-style
ca 10 port

1 dl hel dinkel
1,5 kg vitkål
2 liter vatten + 2 tsk salt
2 msk sirap
1,5 msk mörk soja
800 g fläskfärs
2 tsk salt
3 ägg
1,5 tsk kryddpeppar
några drag med vitpepparkvarnen
3 dl mjölk
2 dl creme fraiche

Koka dinkeln. Beroende på vilket märke du använder ska den eventuellt blötläggas först (t ex Saltå Kvarn). Friggs har en sort som man bara kokar direkt. Koktiden är också väldigt olika, läs på förpackningen. Kolla i god tid, kan vara bra att veta om man ska börja redan dagen innan. En genväg som förmodligen funkar hur bra som helst är att använda Zetas kokta matvete på burk, ta 2-3 dl.

Skär kålen i små bitar. Koka upp vatten och salt, lägg i kålen och låt den koka 5 min. Häll av vattnet. Blanda den varma kålen med sirap och soja.

Blanda färsen först med salt och sedan med dinkel, ägg, kryddor, mjölk och creme fraiche. Smeten ska bli ganska lös.

Bred ut hälften av kålen i en stor ugnsform, lägg på färsen i ett jämnt lager och därefter resten av kålen. Sätt in formen mitt i ugnen i 250 grader, och sänk värmen direkt till 200 grader. Grädda ca 1 timme. Servera med lingonsylt, och potatis om du vill.

Berusad högrev

Idag åt vi grytan på högrev med öl som jag lagade igår kväll. Vid avsmakningarna tyckte jag mest att buljongen smakade öl (inte så himla konstigt, eftersom den i princip bara bestod av öl..), och tänkte att det var ju trist, då kommer inte barnen att gilla den något vidare. Men sedan fick ju grytan stå i kyl över natten, och minsann om inte smakerna verkar ha mognat lite på något sätt, och buljongen smakade fortfarande lite av ölen, men mycket mjukare och rundare. Ännu mer förvånad blev jag när barnen åt som små hästar - 6-åringen tog om 3 gånger, det är väldigt ovanligt. Att middagen serverades en timme senare än vanligt, och föregicks av två timmar hockeyträning kan i och för sig ha med saken att göra. Men strunt samma, riktigt bra blev det, så här kommer receptet:

Ölkokt högrev med rotsaker
ca 6 port

900 g högrev
3 gula lökar
rejäl klick smör
1/2 dl tomatpure
2 burkar (á 33 cl) öl, ljus
2 msk dijonsenap (+ 1/2 - 1 msk om du vill piffa till smaken vid uppvärmning dagen efter)
2-3 msk kalvfond
6 morötter
6 persiljerötter
7-10 hela kryddpepparkorn
2 msk herbes de provence (torkad)
1 msk paprikapulver
salt
ev persilja

Skär ner högreven i mindre bitar (ca 5x5 cm), och skala och klyfta löken. Bryn lök och kött i smör i en stor gryta, men släng inte ner allt på en gång, då blir det ingen stekyta. När allt kött är brynt runtom och löken börjar mjukna, tillsätt tomatpure och låt bryna med någon minut. Häll sedan på ölen, och tillsätt senap och kalvfond. Lägg på ett lock och låt puttra på svag värme i minst 1,5 timme, gärna 2. Skala morötter och persiljerötter, dela dem i stora bitar, och lägg ner dem i grytan tillsammans med kryddor. Låt koka 30-40 minuter till, och smaka sedan av med salt om det behövs. Jag lät sedan grytan stå över natten, och tillsatte en klick senap till när den fick stå och småputtra medan jag kokade matvete att äta till. Barnen fick ris. Klippt persilja över blir både snyggt och gott, men absolut inte nödvändigt.

Det blev en del sås över, kanske 3-4 dl, men det hamnade i frysen för framtida användning, förmodligen i en sjömansbiff-look-a-like-variant.

Bild bidde det ingen, eftersom jag inte trodde att det här skulle bli något att blogga om...

Dags igen..

Jahapp... då var det dags att återigen skriva något om att det var längesen sist, men att jag inte har lagt av.. Min matbloggsinspiration är definitivt tillbaka, jämfört med i somras då jag mest tyckte det var jobbigt att tänka i bloggbarhetsgrad så fort jag skulle laga mat. Däremot har vi haft en mentalt omvälvande tid här hemma, och blivit påminda om livets sårbarhet. Vi är inte personligt drabbade, men för en familj som står oss nära blir livet aldrig detsamma igen.

Nu ska jag försöka återuppta tempot, och försöka skriva läsvärd blogg (igen?). Jag har lagat riktigt god GI-anpassad kålpudding, men skrev inte ner receptet när jag höll på, så jag får se om jag kan få ihop det ur minnet. Sedan gjorde jag en klart bloggmässig äppelpaj igår, den ska jag också lägga upp receptet på inom kort. Nu långkokar jag högrev i öl, den ska bli middag någon dag i veckan. Dags att ploppa ner lite persiljerötter och morötter nu, tror jag.

Återkommer inom kort, promise ;-)!

Höstpyssel i köket

Ruskväder, och ingen som helst anledning att gå ut - då händer det grejer i Annicas kök! Inspirerad av det här receptet har jag lagat en snarlik variant av ett stycke fläskkarré i låg temperatur i 2,5 timme, jösses så gott det blev. Sedan har jag och 4-åringen (vi är "ensamma" hemma sedan i onsdags) mixat smoothie på fikon och nektariner, som började se tråkiga ut i kylen. Vi har också gjort egen rostad müsli på havre, dinkel, råg, linfrön, pumpafrön, solrosfrön, amarant-frön, psylliumfrön, rapsolja, honung, russin, hasselnötter, sötmandel, aprikoser och torkade vinbär. Sedan har vi och glassmaskinen fixat en apelsin- och ananas-sorbet som ska avnjutas imorgon kväll, när familjen är samlad igen. Men först ska vi på barnloppis och därefter knytkalas hos en av världens bästa kollegor och kompisar, därför ska jag göra en stor pumpapaj senare ikväll, om bara den där 4-åringen behagar somna snart. Han tycker att det är lite läskigt med störtregn mot fönstret när man ska sova. Inte så konstigt, faktiskt.

Är man van glassmakare så kan man läsa Bamse samtidigt som man har koll på maskinen.

Fredagsmys deluxe

Plättar med körsbärssylt och creme fraiche. Fredagsmys för en mamma och en 4-åring!