Improviserad middag

Idag blev det middag enligt principen "man tager vad man haver". 6-åringen hade önskat sig bacon, själv var jag sugen på hoummus. Klyftpotatis är jättegott till hoummus, liksom lite dipgrönsaker förstås. I mitten ligger lite fetaost.


I många recept på klyftpotatis står det att man ska röra runt dem under tillagningstiden. Det tycker jag är rätt knäppt, de fastnar ju bara i botten?! Dessutom är det onödigt, de blir bruna och genomstekta ändå. Jag klyftar potatisen med skalet på, lägger dem i en form, gofsar runt dem i olivolja och salt och ställer dem sedan på rad, med skalsidan neråt. Sedan får de gå i 225 graders ugn i ca 35 minuter.

Hoummus gör jag ofta, det är en klar favorit. Receptet nedan får ses som en skiss, jag brukar inte mäta så noga. Man kan ha vilka proportioner man vill mellan olivolja och vatten, bara man blir nöjd med konsistensen. Idag blandade jag i några soltorkade tomater, men det är verkligen inte nödvändigt.

Hoummus

1 burk kikärter, eller hemkokta förstås
1 msk tahini
saften av 1/2 citron
någon dl olivolja
lite vatten
salt och svartpeppar

Kör kikärter, tahini och citronsaft i matberedare. Häll i olivolja och vatten efterhand, tills du är nöjd med konsistensen. Rätt tjockt ska det vara, men inte stabbigt. Det är också en smaksak hur mosade kikärter man vill ha, jag tycker inte det gör något om det finns lite bitar kvar. Smaka av med salt och peppar, kanske behövs lite mer citronsaft också.

Så söta!

Äppelchutney med chilisting

Idag har jag och en väninna tillbringat en halvdag på spa i Ystad. Fotbehandling, ansiktsbehandling, jacuzzibad och lugn och ro med blanka inredningsmagasin... say no more. Väl hemma var det dags att ta itu med söndagsmiddagen, och all matinspiration hade nog smält bort i badet, för jag hade ingen aning om vad jag skulle ta mig till med nötsteken av märgpipa som låg i kylen. Så jag gjorde inget mer än att salta, peppra, och bryna den i smör, hällde sedan på ett glas vatten och lite oxfond och lät den stå i sin stekgryta i 125 grader tills genomstekt (typ 75 grader). Sedan lät jag köttet vila och gjorde sås på det reducerade spadet och lite grädde. Ungefär hur basic som helst, ändå blev det - gott?! Man ska inte krångla till det i onödan. Potatis och haricots vertes till, klart. Men inte så himla inspirerande som matbloggsinlägg. Därför får ni receptet på den mycket hållbara chutney som jag serverade till. Den kokade jag för över ett år sedan, men den håller finfint i kylen än.


Äppelchutney med chilisting

Den här raringen blir rejält stark, men det beror på att det var rejält bett i chilin, och jag hackade ner den med kärnor och allt. Trist nog vet man ju sällan vilken slags chili man köper, den här var väl sådär 8 cm lång och 2 cm bred i skaftändan, och såldes som "Peppar Röd Medium-Het".

6 äpplen, skalade och delade i mindre bitar
1 gul lök, finhackad
1 röd chili, finhackad
färsk ingefära, en bit stor som ett finger ungefär, riven
1 stor vitlöksklyfta, finhackad
2 dl äppelcidervinäger
2 dl råsocker

Blanda allt i en rymlig kastrull och låt sjuda på svag värme i ca 1 timme. Ha locket på, eller på glänt, under större delen av koktiden, men ta av det mot slutet om konsistensen ser ut att bli för lös. Häll upp på varma rengjorda burkar (jag brukar ställa in dem i ugnen på 100 grader under tiden jag kokar chutneyn). Jag vet inte om det är nödvändigt att förvara dem i kyl sedan, men det blir inte mer än 1-2 burkar, så jag ställde in dem för säkerhets skull.

Trädgårdsstädning

Idag har det varit härligt milt väder, och jag tillbringade hela förmiddagen ute i trädgården. Vårstädning, skulle man kunna kalla det, jag fyllde hela trädgårdsavfallstunnan på 130 liter lätt som en plätt med nedfallna kvistar och torra perennstänglar på ett par timmar. Mer och mer växter visar sig, vissa känner jag igen, vissa inte. Förutom det som blommade när jag var ute och fotade senast, så har jag nu hittat ännu fler jordvivor, i ännu fler färger, och en massa vårstjärnor (Chionodoxa), som jag tycker är väldigt mycket trevligare än scillorna. Ett gäng kejsarkronor tittar också upp, det är inte mina favoriter, men jag vill ju se hur den som har planterat dem, har planerat rabatten innan jag sätter min egen prägel på trädgården.

Rabattkanter funderade jag en del på, där jag gick. Jag vill gärna ha en tydlig skillnad mellan gräsmatta och rabatt, och det finns inte idag. Kanske kan man plantera kantväxter, kanske fläta ett lågt staket, kanske mura...?

Nu är det Earth Hour, maken springer runt och släcker lampor. Dags att släcka datorn också då.

Dagens middagstips

Vi kör en middagstallrik idag också: Feta-lax med soltorkade tomater och oliver, tricolor-quinoa, avocado och smörfräst spenat med pumpafrön. Jag lägger ut receptet på laxen nedan. Jag hade gräslök hemma, men basilika hade varit bättre.


Feta-lax med soltorkade tomater och oliver
4 vuxna, eller 2 vuxna, 2 barn och en lunchlåda

ca 600 g laxfilé
salt och svartpeppar
150 g fetaost
5 soltorkade tomater
1 dl kalamataoliver
3 dl vispgrädde
1/2 dl gräslök (eller basilika)

Sätt ugnen på 175 grader. Dela laxen i portionsbitar och lägg i en ugnssäker form. Salta och peppra laxen. Smula över fetaost, strimla tomaterna och strö över. Oliverna också. Häll över grädden och strössla över gräslöken. Eller basilikan då. In i ugnen ca 25 minuter.

Våffeldagen!

Idag är det våffeldag, då är det ju rätt givet vad som ska stå på menyn. Men kan man verkligen "bara" äta våfflor till middag? Jo, det kan man förstås, men eftersom jag ska föreställa den ansvarsfulla modern i den här familjen, så blev det soppa först. 6-åringen fick bestämma soppa - "vi har ätit en god soppa på dagis, jag kommer inte ihåg vad den heter, men det var pasta i." "Minestrone, kanske" föreslog jag, och det var mitt i prick. Minestrone ska vara lite sådär lantlig och rustik. Bacon och bönor, alltså. Sedan fyllde jag på med vad som fanns i kylen - kålrot, morötter, blomkålsblast (inte slänga!) och lök. Fidelini (smala äggnudlar) de sista minuterna. Gremolata på toppen. "Det var gott, men den på dagis var bättre" konstaterade 6-åringen. Jahapp. Men jag är förstås jätteglad att de gillar skolmaten ;-)


Kanske åt barnen så duktigt för att de skulle få våfflor sedan? Jo, förmodligen. Receptet fick jag av chefen idag, hon bedyrade att det var jättebra. Hon hade rätt, och jag är inte förvånad. Såhär: Vispa ihop 2 ägg med 1,5 dl kallt vatten. Tillsätt 150 g vetemjöl och 4 msk smält smör. Vispa 3 dl grädde i en annan bunke, och vänd ner i smeten. Salta lite.

Vi åt med vaniljglass och hemkokt hallonsylt. Nu är jag mätt!

Enklast är godast

På bilden ovan ser ni min middag. Isterband med blomkålspure, champinjon- och schalottenlöksfräs, syrade bönor från Tistelvind och senap. Snyggast på bilden är ju bönorna, helt klart. Jag tänkte att de skulle matcha bra till isterband, som ju också ska vara mjölksyrat. Fast frågan är om de där massproducerade varianterna är så himla mjölksyrade... Bönorna funkade fint till i allafall. Det mest oansenliga på bilden är blomkålspurén, ändå är den hela orsaken till att jag skriver det här inlägget. För herrejösses vad gott det är. Jag skulle kunna skippa korven och allt det andra, och bara äta blomkålspuré med sked direkt ur kastrullen och vara nöjd. Såhär gör man, inget krångel: Koka blomkålsbuketter i lite vatten tills de är mjuka. Häll av vattnet, och tillsätt en klick smör och en skvätt grädde. Mixa med stavmixer, eller med någon annan maskin. Justera eventuellt konsistensen med mer grädde (bättre att inte ha i för mycket från början, alltså..). Salt och vitpeppar. Gudagott.

Ful mat

Igår skrev jag ett inlägg om karriärvåndor, typ, men tog bort det imorse. Den här bloggen ska handla om mat, ju. Men ska man blogga om mat, så ska den ju helst göra sig bra på bild, eller åtminstone låta god när man beskriver den. Idag kom jag hem sent, maken hade gjort pannkakor som han och barnen redan hade ätit upp. Lika bra det, med tanke på mina kolhydratsrestriktioner. Istället inventerade jag kylen på rester, och blandade ihop en slatt gräddfil med lite kokta svarta linser, majjo, en burk makrill i tomatsås, örtpulver, salt och svartpeppar. Prickig rosa-aktig geggamojja. Låter inte gott, och var definitivt inte snyggt. Ingen bloggmat alls. Men gott var det, och väldigt nyttigt, enligt mitt sätt att se på saken. Jag är väldigt bra på att utnyttja rester till nya maträtter eller lunchlådor, slänger nästan aldrig någonting. (Kan man formulera om det till något som skulle låta attraktivt för en arbetsgivare tro?)

Fredagsmys utan pulverpåse!

Mat som innebär halvfabrikat och kryddmixer med natriumglutamat och andra onyttigheter är ju inte riktigt min grej. Ändå är det ju gott med tacos. Igår lagade jag tacofärsröra enligt det här receptet (fast med blandfärs), och himmel, vad gott! Jag har försökt mig på hemkryddad tacofärs förut, med chili och spiskummin typ, men att ha i kålrot, anis, kryddnejlikor och kakao, det hade jag inte kommit på själv. 6-åringen deklarerade högljutt, när jag stod och förberedde, att kålrot tyckte han minsann inte om. "Du kommer inte att märka att den är där" svarade jag med spelad självsäkerhet, men kära hjärtanes vad han åt sedan! Kan förstås bero på att det serverades chips till maten... Han placerade ut nachos-chipsen på tallriken, och klickade sedan på lite färs på varje, och toppade med tärnad gurka och riven ost. "Det här var riktigt gott" sa han nöjt, varpå jag kontrade med en finurlig kommentar om kålroten. En liten bekymrad rynka visade sig i hans panna, men han kunde ju inte gärna säga emot sig själv. Det här är alltså inte bara ett superrecept på tacofärs, utan också ett sätt att få i barn kålrot!

Jag följde receptmakare Lisa Förare Winbladhs tips på tillbehör, som anges längst ner i receptet, och för att åstadkomma den rekommenderade bönsalsan så mixade maken ihop den här tomatröran med chipotle (Santa Marias) och koriander, och blandade ner kokta svarta bönor. Jag är (eller var?) inget större fan av koriander, men mina tidigare erfarenheter har varit genom asiatiska rätter. Tydligen skulle jag ta vägen om Mexiko för att förstå mig på de där egensinniga parfymerade bladen. För det här var gott!

Det blir inte lammstek i helgen...

Frysboxen i källaren har lagt av. Där har jag en massa lammkött, typ 12 kg, kanske mer. Luktar inte gott nu. Skit också.

Trädgårdsvisning i mars

Idag tänkte jag bjuda på en liten rundvandring i trädgården! Det börjar ju spira på alla håll och kanter, och jag är minst sagt nyfiken på vad rabatterna innehåller.

Här har vi altanen. Definitivt stor nog att rymma allehanda krukor och lådor. Förre ägaren hade tänkt bygga en nedsänkt pool. Jag tycker det är bättre med blommor och tomater :-)


Här är utsidan av altanen. Prydnadsgräs är inte min grej alls, så dem tänkte jag ta bort och bygga (läs: lägga in en beställning hos rare maken) en lång planteringslåda längs hela väggen. Om någon är intresserad av gräsplantorna (jag har inte försökt mig på någon art-/sortbestämning, men det kan ordnas) så hojta till.


Växter som vill ha det lite varmare kan få bo i uterummet. Det sitter inte ihop med huset, utan med garaget. Här bor redan...


... en glatt övervintrande samling kryddörter, samt...


... en agapanthus (Afrikas Blå Lilja) och en lagerbladsplanta. Margueriten i förgrunden tycks ha gett upp. Den hade jag ändå inga övervintringsförhoppningar om.


OK, vi går vidare ut i trädgården. Här är en liten rabatt som ligger mellan två rönnar.


Julrosorna blommar sedan länge, men här finns också...


... snödroppar...


... någon liten primula - jordviva?...


... krokus...


... och vintergäck i mängder!


Här har vi gräsmattan, eller fotbollsplanen, enligt mina barn. Brunnslocket mitt på hade man ju enkelt kunnat dölja med någon form av trädgårdskonst eller en stor balja blommor... om det inte vore för det där med fotbollsplan.


Runt hörnet finns lite mer gräsmatta, och mera rabatt längs häcken. Den är full med vintergäck, men man hittar också...


... narcisser av något slag, tulpaner och...


... scilla!


På framsidan finns två rabatter på varsin sida om entren, de verkar symmetriskt planterade.


Någon slags daglilja verkar det finnas här (tillsammans med kirskålen..)


Till sist, ett litet stilleben av födelsedagspresenter från förförra helgen - knubbigt söta små hönor, och mina favoritblommor pärlhyacinter!

(Vilken hemnet-känsla det blev på det här inslaget!)

Längtan till jorden

Det är spännande med ny trädgård, men också frustrerande! Mest för att den är liten, och inte har någon uppenbar plats för trädgårdsland, och jag får så här års ett väldigt kli i fingarna för att börja förså både det ena och det andra. Altanen är stor, som tur är, och där kan det förstås stå lite krukor och kärl av olika slag. Dessutom finns det ett inglasat uterum, där jag just nu övervintrar mina pelargoner (har inte gått så bra), en agapanthus (funkar fint) och en del kryddväxter (funkar fantastiskt). Där kan man också odla i sommar. Jag såg på reprisen av "Från trädgård till tallrik", och tjena vad jag måste få ner fingrarna i jorden snart. Tomater, sallad, rucola, spenat, dill, basilika, salladslök, klättrande bönor, chili...

Mixad bismak

Ofta när jag har gjort pesto i matberedaren, så har den fått en lite märklig, lätt obehaglig bismak trots att alla ingredienser varit bra. Visst har man läst att pesto helst ska göras i mortel, men... det har jag varit för lat för att lyssna på. För ett tag sedan gjorde jag en rouille i matberedaren, och där var bismaken igen. Orsaken kan mycket väl vara den här. Det får nog faktiskt bli mortlad pesto i fortsättningen.

Tomatpeston i helgen då? Jo, eftersom jag gjorde så mycket, 2,5 sats åt gången i matberedaren, så använde jag den bara för att mosa ihop ingredienserna. Nästan all olja rörde jag i efteråt. Tur det, förmodligen.

Glass(maskins)längtan

Det går inte längre att värja sig. Jag måste ha en glassmaskin. Kolla bara här. Eller här. Här också, förresten.

Maken var inte med mig alls först. Sedan vi flyttade fungerar inte argumentet "får inte plats". Snarare tyckte han att det verkade onödigt. (Det kommer han ju inte att tycka när han får smaka glassen, det fattar ju vem som helst som har klickat in på länkarna ovan...) Men så berättade jag att man kan köpa glassmaskinen på Clas Ohlson, och då blev han genast mer medgörlig. Kan man köpa en något på Clas Ohlsson, så är det en bra grej. Han är lite märklig, min man, och det har med hockey att göra.

Buffé, del 4

Tomatpeston var helt klart bufféns bästa. Hur gott som helst. Receptet är från "Kärlek, oliver och timjan" (surprise!), och jag gjorde det x5, vilket blev precis lagom för 25 personer och två lunchlådor.

Pesto med soltorkade tomater

75 g parmesanost
100 g soltorkade tomater (torra)
50-75 g pinjenötter
2 pressade vitlöksklyftor (öka försiktigt om du dubblar eller tredubblar receptet)
1-1 1/4 dl olivolja
svartpeppar
salt

Lägg tomaterna i en kastrull, häll på vatten så det täcker, koka 2 minuter och låt stå i 10 minuter. Häll av vattnet, strimla tomaterna och lägg i matberedaren. Finfördela. Stanna maskinen och lägg i pinjenötter, riven parmesan och pressad vitlök. Mixa lite till. Häll i oljan lite i sänder medan maskinen går, men det låt det inte bli allt för finfördelat, bättre då att röra i den sista oljan för hand. Smaka av med svartpeppar och salt.

Buffé, del 3

Filodegsrullarna har jag ingen bild på. De gick åt allihop, och var väldigt populära. Många frågade efter receptet, vilket var lite komiskt eftersom jag snodde ihop dem i panik när gästerna redan hade börjat ringa på dörren. Från början hade jag tänkt mig att göra "Fillocigarrer med fetaost" ur "Kärlek, oliver och timjan", dvs små rullar av cigarrstorlek, 6 st per ark. Sisådär 90 rullar hade jag tänkt göra, men det stod klart under lördagen att det skulle jag inte hinna med. Jag är helt novis på filodeg, men vet att man kan använda den till att göra paj av, och tänkte således att det borde gå väldigt mycket snabbare än att rulla 90 cigarrer, och att jag borde hinna sno ihop ett par pajer under söndagsförmiddagen. Men inget bra recept uppenbarade sig, och jag vågade inte chansa mig fram med den för mig nya bekantskapen. Istället tittade jag på förpackningen, där stod det att man skulle pensla arken med smält smör eller olja, lägga på en fyllning, rulla ihop, pensla med ägg och grädda i 30 minuter. Ålrajt, jag mixade två stora paket fetaost med lite filmjölk till en rätt fast gegga, kryddade med oregano, timjan och svartpeppar. En klick av geggan bredde jag ut i ena ändan av det olivoljepenslade arket, sedan lade jag på en näve färsk spenat, och så rullade jag ihop hela härligheten, ändarna instoppade i rullen. Rullarna lade jag på en plåt med bakpapper, penslade dem med ägg och strödde över lite svarta sesamfrön. 30 minuter i ugnen, minns inte temperaturen, men den stod på förpackningen. Sedan skar jag rullen i ca 5 cm breda bitar och slängde fram på buffén. Pust.

Buffe, del 2

Mer mat ska det bli, men först en liten blomma till mina gravida vänner som kämpar på trots sina trilskande kroppar....


Gabbiz, som dras med ryggskott och inflammerade muskelfästen bara för att nämna något, och Etta, som kräks varje dag och enligt egen utsago i kommentaren nedan "mår som en gammal padda". Kram på er! Snart kan ni promenera i vårsolen med barnvagnen och lukta på blommorna.

Men nu - mer buffémat! Kom på att jag glömde det blandade melonfatet i listan i förra inlägget (lägger till det nu), inte för att det behövs något recept på det, men det var ett lättfixat och färgglatt inslag på buffén, och väldigt populärt bland barnen.

Dinkelsallad med rostad paprika
Det här receptet kommer från den väldigt trevliga kokboken "Kärlek, oliver och timjan" av Anna och Fanny Bergenström. Allt jag har lagat ur den har blivit jättegott. I boken heter salladen "Vetesallad med rostad paprika", jag använde hel dinkel, men det funkar förstås fint med andra hela gryn också, t ex kamutvete eller mathavre. Jag rostade inte paprikorna själv, utan köpte inlagda rostade paprikor på burk ("invandrarhyllan"!). I ursprungsreceptet ingick vitlök i dressingen, men den hoppade jag över, eftersom jag hade vitlök i en annan rätt (och hade tänkt ha det i ytterligare en, men fick tänka om... återkommer om det). Dessutom minskade jag en del på mängden rödlök. Jag återger receptet nedan så som jag lagade det till mina 25 gäster (barnen hade lite specialmeny.) Vill ni kolla in hur receptmakarna själva ville ha det, så får ni köpa boken.


13 dl hel dinkel (jag använde 2 påsar från Friggs)
rivet skal och saft från 3 citroner
2-3 tsk salt
2 msk flytande honung
nymald svartpeppar
1,5 dl olivolja
6 rostade inlagda paprikor
2 rätt stora rödlökar, hackade
2 knippen persilja, finhackad

Koka dinkeln i dubbla mängden saltat vatten (26 dl), ca 20 minuter. Häll av resterande vatten och låt svalna. Blanda ihop dressingen av citronskal, -saft, salt, honung, svartpeppar och olivolja. Blanda ner dressingen i dinkeln, tillsammans med strimlade paprikor. Om man som jag inte ska servera salladen samma dag, så kan man vänta med att blanda ner löken och persiljan tills serveringsdagen.

Häpp, nu får det räcka för idag. DHW och rostbiffsmacka kanske?

Buffé, del 1

Igår (söndag) gick stora släktbalunsen av stapeln, lite inflyttnings- och födelsedagskalas på en gång. Vi var 32 personer, och alla fick plats i vardagsrummet! Hela lördagen gick åt till att skriva inköpslista, handla och laga mat, jag höll på in på småtimmarna med kakbakande... Men bra blev det, särskilt maten! Det är inte alldeles lätt, tycker jag, att beräkna hur mycket mat som går åt till typ 30 pers på buffé. Jag hade beställt 4,5 kg rostbiff, det var alldeles för mycket... 3-3,5 kg hade varit mer lagom. Men resten av maten var det alldeles lagom av, folk tog om och verkade nöjda, och sedan fanns det typ två lunchlådor kvar av hela härligheten. Perfekt! Mest nöjd är jag med att det var riktigt typisk "Annica-mat", vackert och nyttigt, och att alla verkade gilla det.

"Du lägger väl ut alla recept sedan på bloggen?" frågade moster M, och det var ju en bra idé. Ännu bättre hade varit om jag hade kommit ihåg att ta lite bilder... Nåja, helt utan bilder blir det inte, men de som finns har jag tagit imorse, i vissa fall rakt ner i ovan nämnda lunchlådor.

På buffébordet stod:
* rostbiff, dressad på Persefones vis, mer info nedan
* sallad på hel dinkel
* filodegsrullar med feta och spenat
* pesto på soltorkade tomater
* marinerade kikärter
* blandade gröna blad (baby-leaf-mix och rucola)
* melonklyftor (piel de sapo, cantaloupe och nätmelon)
* stora gröna oliver
* torkade svarta oliver
* två olika filmjölkslimpor med smör, sveciaost och grevéost

Rostbiff på Persefones vis
Det här är ett recept ur boken "Ditt nya skafferi" av Lisa Förare Winbladh. (Mycket bra bok, köp den.) Man gör en marinad och ripplar över den färdiga rostbiffen (eller lammsteken), väldigt enkelt, och gör rostbiffen såväl saftigare som godare. Receptet är skrivet för att räcka till 600 g kött, men man behöver inte dubbla receptet till dubbla mängden kött. Jag gjorde enligt receptet x6, men x3 eller 4 hade varit fullt tillräckligt.


1/2 dl granatäppelsirap (finns på "invandrarhyllan" i vanliga mataffärer)
1 msk Touch of Taste kalvfond
2 msk fin olivolja
1/2 dl vatten
svartpeppar
1/3 dl finhackad mynta
3/4 dl grovhackade valnötter

Blanda granatäppelsirap med fond och olja. Späd med vatten till lagom konsistens. Skeda marinaden över köttskivorna, och låt stå och dra i kyl i någon timme. Mal över svartpeppar, och strö över valnötter och mynta strax före servering.

Nämen hoppsan vad tiden går. Nu är klockan snart nio, och jag tänker dra mig ner till tv-soffan för lite överbliven chokladtårta och CSI... Fortsättning på buffén följer imorgon!

Fredagskyckling

Idag blir det middagstips! Min LCHF-korrekta tallrik syns nedan, barnen och maken hade även ris på sina. Kycklingklubbor är himla smidigt att laga tycker jag, man kryddar på ordentligt, och sedan sköter de sig själva i ugnen. Det står på påsen att det ska ta 25 minuter, men jag låter dem stå inne en bra stund till, ca 40 minuter. De blir fortfarande jättesaftiga och goda, och så blir skinnet knaprigt istället för slemmigt. Mycket bättre!

Idag rörde jag ihop en gegga av olivolja, mörk kinesisk svampsoja, harissa-pulver, lite stark chilisås, salt och svartpeppar. Röran penslade jag på klubborna, och så fick de gå i 225 grader i ca 40 minuter, jag vände dem efter halva tiden. Sedan lade jag över klubborna på ett fat, vispade ur ugnsformen med en dl vatten, silade ner i en gryta, och vispade ihop till en sås tillsammans med en dl creme fraiche och lite maizena. Jag har sagt det förut, men säger det igen: tur att man inte är viktväktare ;-)!

En mycket bra dag

Min man är så söt! Det visste ni redan, men det tål att upprepas. Idag fyller jag år, och rare maken har lagat rödspätta med ugnsrostad potatis, råstekt sparris och parmesancreme. Gott vin i glaset och hallonglass till efterrätt. Jag har det så bra.

I morse fick jag Per Morbergs kokbok - den är jättefin, och jag hade helt missat att den fanns överhuvudtaget. Jag har dreglat ner soffan framför hans matprogram (pga maten förvisso, men mest pga hans fantastiska kök. Inte pga Per himself om nu någon trodde det...). Boken verkar funka lika fint att dregla till.

På söndag kommer tjocka släkten på baluns, 75% av familjen har ju precis fyllt år, och dessutom har de flesta inte sett vårt hus än. Jag ska fixa maten (surprise!), och har inte kommit längre än att beställa färdig rostbiff. Tänkte fixa lite sallader och tillbehör själv, och allt ska gå att förbereda färdigt på lördagen, så att jag bara kan måla naglarna och föna håret på söndag. En del planering kvar alltså. Jag är lite sugen på att göra något av hel kokt dinkel. Eller rött råris. Hembakt bröd. Mycket grönsaker, helst sådana som är i säsong. Ost.

Nu kom 6-åringen in och konstaterade att födelsedagar är liksom kortare än andra dagar. Han har en poäng.

Kan man få en söndag till, please?

Hallå igen! Det var en intensiv helg som passerade, men väldigt trevlig. Huset blev storstädat, det var välbehövligt, och lördagen med vännerna blev jättemysig. Maten blev helt ok också, även om det blev lite hophöftat vid spisen. Lammfilén brynte jag först i smör, tillsammans med några skivade schalottenlökar, och placerade sedan köttet i en stekgryta ovanpå löken, och lagade till hela härligheten med en bottenskyla portvin blandat med lite rödvin, på 125 grader, till en innertemperatur på 68 grader. Vinet blev en bra såsbas med fin lammsmak, och jag blandade också till en citron-oregano-olivoljedressing till de svarta bönorna som jag hade kokat tidigare under dagen. Och så lite potatis och stekta grönsaker. Helt ok mat, och supertrevligt sällskap! Och så melodifestival på det - vilken lördag!

På söndagen hade vi barnkalas med 12 barn, say no more... Det är kul, men skönt att det bara är en gång om året. Eller just ja, jag har ju två barn...

Nu hade jag tänkt ägna resten av måndagskvällen åt att sy en gardinkappa till lillkillens rum. Det hänger en julgardin där nämligen.