Sommarplåga

Jomenvisst. Så var sommarvärmen tillbaka. Sol och grönska. Och sniglar. Suck. Vips så var de tillbaka, flera hundra på bara en liten plätt av gräsmattan. Jag har ett kilo snigelgift som maken har köpt i Tyskland, det har jag strött ut lite av, och banne mig om det inte verkar funka! Dagen efter var det bara en massa slemmiga snigelspår, och inte en levande snigel i sikte! Men det lär ju krypa fram fler... Ett elände är det.

Nån som hänger på till Moskva nästa år?

OK, ESC. Nej, jag är inte besviken. Möjligen på alla korkade kvällstidningar som bara måste skriva att Sverige kommer att vinna. Förra året skulle det ju inte vara något motstånd alls för The Ark - hur gick det? Och Martin Stenmark gjorde ju alldeles fel som inte åkte runt i Europa och promotade sig, och det var ju därför som det gick åt helsicke det året. Charlotte, supermänniskan själv, har ju varit precis överallt och gjort allting rätt - gick det bättre? Nej.

Kompisrösterna då, är inte det för jäkligt? Jag tycker att det är märkligt, men mest för att jag inte riktigt kan förstå att så himla många människor ringer och röstar på ett land bara för att det råkar ligga bredvid. Varför gör man det? Kanske har vi olika musiksmak i öst och väst, men det kan inte förklara allt. Östländernas bidrag låter faktiskt väldigt olika, och Hollands låt i år kunde ju lika gärna kommit därifrån. Jag gillar oftast östlåtarna mycket bättre än västlåtarna, särskilt efter att ha lyssnat på dem flera gånger. I år däremot röstade jag på Frankrike, tycker låten är super, men det stod ju klart när den framfördes att det inte skulle gå så bra. De skäggiga kördamerna var inte tonsäkrast den kvällen, om man säger så.

Jag tycker ESC är ett kul spektakel. Det är kul att tycka om låtar, röster och kläder, och det är intressant att följa omröstningen. Ska man hålla på och irritera sig på grannlandsröstningen blir det ju hopplöst, så jag väljer att acceptera läget. Fast förresten, en sak irriterar mig. Skämtlåtarna. Således hoppade en del fula ord ur munnen på mig när Lettland eller Spanien fick poäng igår. Man kan ju åtminstone skicka en riktig låt, usch. För övrigt spelar det mig ingen roll vem som vinner, och Ryssland var ju inte dåliga alls. Och kul att det gick så bra för Norge!

I övrigt har jag haft en supermysig helg, småfixat i trädgården igår och varit på Olof Viktors och Åbergs Trädgård idag. Och lagat en galet mör stek (100 grader i ugnen, inne hela natten) och långkokt tomatsås med lagerblad, korianderfrön, citron, kikärter och svarta bönor. Yum!

Chokladkräm

Inte är det väl omoraliskt att göra chokladkräm på barnens chokladharar från i påskas, som de åt upp huvudena på och sedan glömde att de hade? Nej, jag tänkte väl det ;-)!

Anledningen till att jag gjorde det, var att jag skulle testa en receptidé (om man nu kan kalla det receptidé, med tre ingredienser) till en kräm att lägga på en kaka som jag ska baka till min söta kollegas disputationsfest nästa fredag. Hon har bett några personer att baka en valfri kaka eller tårta till dessertbuffén - smart! Jag började genast spåna kring en liten påse gult bananformat (och förmodligen även banansmakande) strössel, som jag köpte på Gotland (Krusmyntagården) i somras. Tänkte baka en saftig banankaka, kanske med lite kokos i, och så toppa med en mjölkchokladkräm smaksatt med rom. Och strösslet förstås. Visst låter det gott?! Vuxenbarnsligt liksom.

I allafall, krämen hade jag tänkt göra genom att koka upp 1 dl grädde och sedan smälta i 200 g mjölkchoklad (vilket lämpligt nog överensstämde med vikten på de två huvudlösa hararna). Gräddförpackningen (med skruvkork), som var inköpt samma dag, visade sig vara halvt bruten redan i affären, vilket jag inte uppmärksammade förrän jag skakade den... Innehållet doftade inte hundraprocentigt heller, så det var ju bara att hälla ut. Givetvis var klockan sådär tjugo över åtta på kvällen, och byns lilla när-ICA stänger åtta. Jag gav mig lite halvdesperat ut till grannbyn för att se om lanthandeln där möjligen hade öppet till nio, men icke. Då slog det mig, att man kanske skulle kunna testa med creme fraiche istället, som jag ju faktiskt hade hemma. Till den redan söta mjölkchokladen skulle det kanske rentav funka riktigt bra? Och minsann, det blev inte dumt alls! Jag hade i 1 msk mörk rom, men det gav inte riktigt så mycket spritsmak som jag hade önskat. Hoppas att det funkar att blanda i lite mer, kanske även ska minska mängden creme fraiche något, så att krämen verkligen håller sig kvar på kakan. Men riktigt gott borde det bli! Kanske skulle provbaka hela spektaklet i helgen, bara för säkerhets skull? Det är ju ändå Mors Dag!

Och ikväll är det Eurovision Song Contest! Och i förrgår! Och i övermorgon! I love!

Kvällsbilder

Min gräsmatta. Många små spökbollar...



Bakom trädgården går två hästar. De är inte mina, men jag gillar att de går där. Snygg bakgrund liksom.

Krukor

Idag var jag inne på ett större växtvaruhus, för att köpa en säck krukjord och ett sådant där "inlägg" till en hängkruka. Vad heter det? Minns inte... I allafall, jag köpte det där, och förstås lite andra grejer också... I hängkrukan ska jag ha 3 hängpelargoner 'Tomcat', de har jag redan, men det kändes som om det saknades något. Det blev en stor ljuslila lobelia som får stå i mitten och förhoppningsvis kasta ut en kaskad av blommor. Jag har också sått hjälmböna, som ska få klättra uppför en ställning i en stor kruka. Men behövde de inte något kring "fötterna"? Jodå, så det blev ett par rosa verbenor att sätta där. Och en planta lagerblad som får stå bredvid de andra kryddorna på brunnslocket, i en snyggare kruka. Dessutom har jag redan tre stora margueritplantor som ska planteras i en stor träbytta. Hm, undrar varför jag aldrig kommer ut i rabatterna för att ta tag i det livligt prunkande ogräset?!

Korv. Stekt.

Idag skulle det grillas korv, var det tänkt. Men sommarvärmen försvann (tillfälligt?), och korven fick stekas och intagas inomhus istället. Som vanligt när det grillas korv hemma hos oss blir det tillbehör allteftersom vad som råkar finnas hemma. Idag blev det rädisor, körsbärstomater, rivna morötter (5-åringen ville hjälpa till, och föreslog själv att han kunde riva morötter - OK!), oliver, pommes frites, halloumi och aubergineröra.

Korvarna först, "barnkorvar" av hotdogs-typ till de kortvuxna i familjen, och nån blandad förpackning med spanska korvar (av svenskt kött) till föräldrarna. De var goda, men jag måste bara undra varför man måste tillsätta smakförstärkare E621 (natriumglutamat) i korvar med typ 98% köttinnehåll? Mycket märkligt.

Pommesen var hemmagjorda, tänkte att de skulle falla barnen i smaken, och det gjorde de. Inte brydde de sig om att de blev lite brända heller... Low-carb-mamman tar det lite försiktigt med potatisen.

Aubergineröran var bäst (enligt mig då, kidsen var inte ens intresserade av att smaka. Rare maken verkade också nöjd, men det är han typ jämt ;-) Jag följde receptet med det märkliga namnet "Auberginekaviar från Provence" i boken "Kärlek, oliver och timjan" av Anna och Fanny Bergenström. Jag gillar den boken. Det finns de som stör sig på att recepten är kraftigt förvrängda och förenklade jämfört med hur samma maträtter lagas där de kommer ifrån. Det är fullt möjligt att det stämmer, men icke desto mindre har jag alla recept därifrån som jag provat resulterat i väldigt god mat. Auberginekaviaren bestod av ugnsbakad aubergine mixad med tomatpure, vitlök, vinäger, citron (då blir det gott!), olivolja, salt och svartpeppar. Framträdande vitlökssmak, och fin syra.

Trots den sviktande värmen har jag varit ute och fixat lite grann med diverse blomkrukor på altanen. En cykeltur till en inredningsbutik resulterade i två trådslöjdskrukor som jag fäste på insidan av stolparna som håller upp altantaket, och placerade doftpelargoner i. Några rosa margueriter planterade jag i en stor zinkhink, och ytterligare några pelargonplantor som ska bli vitblommande hamnade i en stor terrakottakruka. Undrar om jag ska lyckas få några morotsfrön i jorden imorgon?

Duktiga Annica

Jag läser min "lilla" presentationstext här till höger, och slås av att den är ganska... präktig? Dessutom finns det en hel rad inlägg i mitt huvud som jag inte har skrivit, pga att de skulle låta ganska präktiga. Sån vill man ju inte vara, liksom. Men sedan kom jag fram till, att när det gäller mat, så är jag faktiskt rätt präktig, och tycker egentligen inte att det borde vara något att skämmas över. Jag äter väldigt nyttig mat, har inte svårt alls att gå rakt förbi plockgodishyllorna i affären eller tacka nej till kaffebröd på fikarasten på jobbet. Däremot finns det många områden där jag inte är ett dugg präktig, städning och motion är ett par exempel. Men eftersom den här bloggen inte handlar om varken städning eller motion, så verkar jag kanske "duktigare" än vad jag är?

Jaja, ville bara klargöra det, innan jag spinner loss om förträffligheten hos avocado, citron, spenat, nötter, frön, ekologiskt....

Konversation med min 2,5-åring

- Mamma, om du låter sådär så kommer draken och biter dig! (Jag stod och småsjöng lite..)

- Ojdå, gör den?

- Ja, och då måste du säga "aj som fasen". Jättehögt.

- Eh, jaha - släpper draken mig då?

- Ja.

- OK, vad skönt...

- Och sen kommer jag och limmar fast benen på dig.

Blommor och husdjur

Idag fick kameran följa med ut i trädgården för lite maj-dokumentation.

Aklejor har jag både här och där, de frösår sig lite där de vill. De flesta är blålila som de här, men några är vackert ljusrosa. Några har helt andra färgkombinationer, men de ligger kvar i sin fröpåse...

Någon slags näva, jag minns inte namnet. Brunnäva kanske?

Jaha.. vad heter nu de här då? Klockhyacint kanske? Typ.

Jätterams. Rätt coola.

Det här tror jag är en spetsmössa, med lungört i bakgrunden. Väldigt söta, och trivs bra på skuggsidan.

Bedårande förgätmigej.

Det blir jordgubbstårta på 3-årskalaset i sommar!

En och annan äppelkaka i höst också, kanske.

Barnen blåser, mamman suckar...

Svarta katten låter sig gärna fotograferas...

... men gråa katten vill hellre gosa lite!

Så stora planer, så lite tid...

Undrar hur mina rabatter/altan/uteplats/växthus/grönsaksland skulle se ut om jag planerade lite realistiskt utifrån hur mycket tid jag faktiskt har att lägga på dem? Nu har snart halva maj gått, och jag har fixat en del med krukor på och kring balkongen, men det är mycket kvar. Söta maken har köpt en massa jord och kogödsel till grönsakslandet men jag har inte fått dit den och kunnat börja så. Några rabatter ser hyfsade ut ur ogrässynpunkt, men inte alla. Den långa rabatten längs hela framsidan på huset är egentligen som vackrast nu, med pingstliljor, rosa tulpaner, mm... om det inte vore för att stora delar av den är liksom inbäddad i frodig kirskål... Jaja, jag kommer väl dit så småningom. Snigeleländet har också kommit igång. I år tänker jag använda gift, förra året plockade jag dem och frös ihjäl dem, typ en liter om dagen.

Nåja, man får vara glad för det man hinner göra, och inte hänga upp sig alltför mycket på det man inte hinner. Jag blir bättre och bättre på att lära mig tänka så, det känns mycket bättre än tvärtom. Idag har jag planterat rosmarin, timjan, persilja och oregano i en vid kruka som står nära köksingången. Jag har också sått basilika i en stor kruka i växthuset, hoppas det ska funka lika bra som att förodla inomhus. Mina paprikafrön vill fortfarande inte gro, så jag vet inte riktigt vad jag ska ha i växthuset, förutom gurka. Tomater, förmodligen. Jag har galet många broccoliplantor, kanske skulle sätta några i växthuset? Det borde funka...

För övrigt hoppas jag att värmen kommer tillbaka!

Sötpotatistips

Jag har blivit lite smått citronberoende. Helt galet egentligen, vad bra det blir med citron i eller på det mesta. Maken börjar pika mig så smått om att allt jag lagar innehåller citron, men då överdriver han nog... tror jag... Dessutom gillar barnen, främst 5-åringen, när han får pressa en citronklyfta över maten, och eftersom han är lite kinkig med vad han gillar och inte gillar att äta, så blir det rätt ofta citronklyftor på bordet. Idag åt vi rökt makrill och ugnsbakad sötpotatis, jättegott! Sötpotatis är en sådan där grej som verkligen blir bättre av citron, jag tillagade den ungefär så här, fast med rivet citronskal också i marinaden, och utan vitlök. Och förresten bara 175 graders ugnsvärme i ca 25 minuter, det blir bättre så, mindre bränt runt kanterna. Med citronklyftor till, och en sås av matlagningsyoghurt, majonäs, dijonsenap, fryst basilika, salt och peppar. Superbra sommarmat, och nu är det ju sommar!

Grillkväll

OK, jag tjatar... och jag är inte ensam om det heller... men vilken vår! Eller försommar faktiskt. Vi har just suttit ute och grillat korv (smala och mesiga till barnen, tjocka och kryddiga till de vuxna) och druckit rödvin, och så här lite smålullig är det bara att konstatera att livet är rätt skönt! Inget mattjafs hos barnen när de får plocka till sig vad de vill av gurka, morot, tomat, melon, fetaost, mango, oliver, ketchup, kikärtsröra... vad som råkar finnas hemma. Dessutom galet bra för mamman som har GI i bakhuvudet.

Imorgon ska jag och allrasötaste maken på spa i Ystad, disputationspresent från densamme! Aromamassage, bubbelpool, trerätters middag... nice!

Frön här och där

Allt har grott i fönstret nu, utom paprikafröna. De kanske tar lite längre tid på sig? Tänkte att det skulle bli lite utesådd också nu till helgen, och även lite "innesådd" av basilika i växthuset. Pojkarna fick luktärtsfrön i sina påskägg av sin farmor och farfar, och dem har vi sått i en stor kruka som ska stå vid uteplatsen framför växthuset. Hoppas de gror ordentligt, så att de fattar hur fräckt det är att ett litet frö kan bli något så fint! 5-åringen har också hjälpt mig att så blåklint i en rabatt och vallmo 'Shirley double mixed' i en annan. Jag har lite dålig erfarenhet av att så blomsterfrön direkt i rabatten, småplantorna brukar vara svåra att identifiera när ogräsen gror samtidigt... Men de här tror jag att jag ska känna igen, dessutom kommer väl 5-åringen att hjälpa mig att hålla koll på var vi sådde.

Ikväll har vi suttit ute på altanen och ätit sill och potatis, vilken sommarkänsla!

Saftig lax och skumma rötter

Idag hade jag verkligen laddat för ett receptinlägg, men... det blir det inte. Jag skulle laga något på kardborrerötterna, som kom i Mossagårdslådan häromveckan. Lite googlande på vad man skulle kunna tänkas ha dem till resulterade inte i någon inspiration alls, bara information om vilken fantastisk läkeväxt kardborreroten är i torkad form. OK, då får jag väl låtsas att de är som vilka rotfrukter som helst, de ser ju ändå ut som svartrötter. Någonstans i minnet låg en gryta på kokosmjölk med palsternackor i, som jag hade för mig var typ en fisksoppa, men när jag väl hittade det i den här boken, så visade det sig vara en gryta med fläskkött... och jag som hade plockat fram lax ur frysen. Jaja, laxen åkte in i ugnen, och kardborrerötterna hamnade i grytan med kokosmjölk och lite annat, och resultatet blev helt OK, men kardborrerötter ska tydligen koka en bra stund för att bli sådär halvmosiga som jag hade tänkt mig. Nu fick de koka typ en halvtimme, och var ändå lite knapriga. De smakade inte illa alls, men inte sådär fantastiskt heller. Inte särskilt mycket alls faktiskt, men såsen blev bra ändå. Kokosmjölk, ingefära, fisksås, limeblad, lite chili och salladslök - kan inte gå fel. Ett bra tips i inspirationsreceptet (det med fläskkött) var att spara lite av kokosmjölken och tillsätta mot slutet, samt även att dra i lite mer kryddor då, gör att smakerna fräschas upp lite. Mycket smart. (Lisa Förare Winbladh har skrivit boken, och i hennes blogg får man för övrigt hur mycket bra tips som helst.) Lax går snabbt att laga i ugnen på sådär 200 grader, men är man inte så otålig, och dessutom vill ha den saftig och god, så sänker man temperaturen till 150 och låter det ta lite längre tid. Mycket godare!

Idag är kameran försedd med nyladdade batterier, men... grådassiga rotbitar i vit sås och med ris till... nej, det hade inte fått er att vilja laga det här. Hoppas texten blev lite inspirerande i allafall.

Och hoppsan, nu ska jag erkänna ett litet "fel" till - salladslöken ovan var ingen salladslök alls, utan lillfingersmala purjolökar (lite för sent sådda...) som har stått och övervintrat i mitt grönsaksland. Idag rycktes de upp, eftersom rare maken har grävt om alla odlingslådorna inför vårsådden. Men lika bra det, eftersom de väl hade gått upp i blom om de fått stå kvar. Smaken var det inget fel på, förmodligen väldigt snarlik salladslök!

Rosa stjälkar och gröna frön

Medan vi var på Legoland i strålande solsken, så hade det tydligen regnat en del hemma i Skåne, för jösses vad saker och ting (och ogräs) hade växt sedan vi åkte hemifrån! Rabarbern stod och ropade på att få bli plockad och förädlad, så den fick bli eftermiddagsfika idag. Smulpaj är ju supergott i all sin enkelhet, men också enkelt att hotta upp. Sockret ersatte jag med honung, och sedan lade jag till lite frön och nötter. Ta vad du har hemma, grovhacka dem om du vill ha tuggmotstånd och snygga bitar, eller finhacka om du - liksom jag - har skeptiska barn!

Pimpad rabarberpaj

500 g rabarber
1 dl flytande honung (vanlig honung blir flytande på ett kick i mikron)
1 msk potatismjöl

smuldeg:
100 g smör
2 msk socker
1 dl fullkornsvetemjöl (eller vanligt förstås)
1 dl havregryn
2 msk pumpafrön
2 msk solrosfrön
2 msk sötmandel
1/2 tsk kardemumma

Skala rabarbern om den är grov, dela i småbitar, och lägg i en pajform. Ringla över honung, och sikta över potatismjöl.
Smält smöret, och blanda i övriga smuldegsingredienser, hacka frön och nötter först. Fördela smuldegen över rabarbern, och grädda i 225 grader ca 15 min. Servera ljummen med vaniljglass, gärna ute i vårsolen!

Och jo, en bild hade varit snyggt här, för pajen blev trevligt grönprickig, men då krävs det ju att man har laddade batterier till sin kamera...