söndag 29 juni 2008
Krig
Nu är snigelkriget igång igen. Förra sommaren plockade jag litervis varje dag, det tog många timmar. I år kompletterar jag plockandet med snigelgift. Inte eko-korrekt på något sätt, men jag orkar bara inte hålla på som förra året. Och jag ska inte sticka under stol med att det är tillfredsställande att se de små slemklumparna goffa i sig av ett blått giftkorn, för att bara timmar senare ha krympt, mörknat och dött. Jag är grym, jag vet. Men bara mot sniglar.
torsdag 26 juni 2008
onsdag 25 juni 2008
Vinrankan
Jag har en vinranka i växthuset. Mot min vilja. Men det är en annan historia. När den nu står där, så får man ju ta hand om den. Beskärning alltså. Annars fyller den raskt upp hela växthuset med skott och blad. Jag läser i stora trädgårdsboken, och allt verkar logiskt, men när jag går ut och ska börja klippa så blir det lite "Que?" av alltihop. Huvudskott och sidoskott och pincering... Vinterbeskärning och sommarbeskärning. Jösses. Och inte ska det bli några druvor heller, förrän typ nästa år. Kul. Undrar om vi fortfarande bor här då? Det är förresten också en annan historia. Jag har klippt i vinrankeskrället idag, i allafall. Ska ut och ta ett trädgårdsryck till nu när barnen sover.
tisdag 24 juni 2008
På väg upp
Något mindre blåsigt ikväll, skönt. Nu har jag petat ner nya blomsterbönor, och sått rädisor och kålrabbi. Purjolöksodlingen har totalt gått om intet, insåg jag ikväll, så det fick bli kålrabbi där istället. Nu står vattenspridaren på, det torkar ut snabbare när man odlar i lådor, särskilt när det blåser.
Lite bilder på fiberdukstältet - på översta bilden står vattenspridaren inuti, det ser lite märkligt ut... Men det kom mer vatten på rätt plats då, jämfört med om den skulle stå utanför och vattna utanpå växthuset. Bilden nedanför visar konstruktionen inifrån.
Salladen har också kommit upp, det är någon röd plocksalladsvariant.
Sockerärtorna börjar snart klättra.
Zucchinin blommar. Man kan äta blommorna, men jag väntar nog hellre på frukterna.
För övrigt har jag tre arbetsdagar kvar innan semestern. Det känns bra.
Lite bilder på fiberdukstältet - på översta bilden står vattenspridaren inuti, det ser lite märkligt ut... Men det kom mer vatten på rätt plats då, jämfört med om den skulle stå utanför och vattna utanpå växthuset. Bilden nedanför visar konstruktionen inifrån.
Salladen har också kommit upp, det är någon röd plocksalladsvariant.
Sockerärtorna börjar snart klättra.
Zucchinin blommar. Man kan äta blommorna, men jag väntar nog hellre på frukterna.
För övrigt har jag tre arbetsdagar kvar innan semestern. Det känns bra.
måndag 23 juni 2008
Storm i grönsakslandet
Men herregud, vad det blåser! Jag planterade ut mina broccoliplantor före helgen, och gjorde snygga tält av fiberduk över en ställning av VP-rör och rättviksknutar. Till min förvåning satt ett av dem faktiskt kvar när vi kom hem igår från Göteborg. Det andra har jag dragit på igen, som tur var hade vår snälla granne hindrat det från att flyga till grannsocknen.
I växthuset blåser det inte, där växer det fint. Måste snart binda upp gurkplantorna, och ruccolan och basilikan kan jag snart nypa de första bladen av. Tänk när basilikan har vuxit till sig, så att man kan göra en rejäl sats pesto... Med riktig olivolja och god ost, till skillnad från de där substituten med solrosolja och potatisflingor som säljs i butik. Parmesan i all ära, men jag tycker det blir ännu godare med pecorino. Västerbotten blir också bra. Oj, vad sugen jag blir nu...
Grönsaksodlingarna "utomhus" är på gång, fröna har grott, men inte så mycket mer. Man skulle vilja stänga in dem någonstans, och skydda dem från den hemska blåsten. Fast regnet är ju bra. Jag odlar i 7 lådor, ca 1 x 2 meter. Det blev många broccoliplantor, ca 40 st, så de har jag satt i två av lådorna. För tätt egentligen. I en låda har jag rödbetor, och i ena kanten satte jag ut mina förodlade blomsterbönor, som skulle klättra uppför snören som jag fäste i en trädgren ovanför. Men bönplantorna ville inte, de kanske torkade ut. Jag ska nog peta ner några frön direkt i jorden och hoppas på att de vill gro och hinner växa upp till en liten bönskörd.
Sedan har jag sockerärtor och sallad i en låda, squash i en, morötter, dill och ruccola i en, och i den sista skulle det växa purjo och morötter. Men purjosarna ville sig inte heller. Kanske blir det någon. Det finns plats för någon rad rädisor också, fast det har jag inte sått än. Och så kunde jag inte hålla fingrarna borta från en kålrabbi-fröpåse, violetta. Har inte sått dem heller, hoppas det inte är försent.
Det brukar vara fler sorters grönsaker hemma hos mig, och de brukar ha kommit längre så här års. Men i år kom jag inte igång med någonting förrän efter disputationen i april, därav förseningen. Men det ska nog bli sommar i allafall. Om det bara slutar blåsa.
Sist - det bästa just nu. Jordgubbarna! De växer så himla bra, och vi har plockat säkert 5 liter redan. Ikväll har jag kokat jordgubbsmarmelad, och låtit en fläderblomklase koka med. Det blir jättegott, man känner verkligen flädersmaken, och några små blommor lossnar förstås och är jättesöta i marmeladen. Men de flesta jordgubbarna äter vi som de är, ikväll blev det en tallrik med lite grekisk yoghurt och flytande honung ringlad över. Inte dumt alls.
I växthuset blåser det inte, där växer det fint. Måste snart binda upp gurkplantorna, och ruccolan och basilikan kan jag snart nypa de första bladen av. Tänk när basilikan har vuxit till sig, så att man kan göra en rejäl sats pesto... Med riktig olivolja och god ost, till skillnad från de där substituten med solrosolja och potatisflingor som säljs i butik. Parmesan i all ära, men jag tycker det blir ännu godare med pecorino. Västerbotten blir också bra. Oj, vad sugen jag blir nu...
Grönsaksodlingarna "utomhus" är på gång, fröna har grott, men inte så mycket mer. Man skulle vilja stänga in dem någonstans, och skydda dem från den hemska blåsten. Fast regnet är ju bra. Jag odlar i 7 lådor, ca 1 x 2 meter. Det blev många broccoliplantor, ca 40 st, så de har jag satt i två av lådorna. För tätt egentligen. I en låda har jag rödbetor, och i ena kanten satte jag ut mina förodlade blomsterbönor, som skulle klättra uppför snören som jag fäste i en trädgren ovanför. Men bönplantorna ville inte, de kanske torkade ut. Jag ska nog peta ner några frön direkt i jorden och hoppas på att de vill gro och hinner växa upp till en liten bönskörd.
Sedan har jag sockerärtor och sallad i en låda, squash i en, morötter, dill och ruccola i en, och i den sista skulle det växa purjo och morötter. Men purjosarna ville sig inte heller. Kanske blir det någon. Det finns plats för någon rad rädisor också, fast det har jag inte sått än. Och så kunde jag inte hålla fingrarna borta från en kålrabbi-fröpåse, violetta. Har inte sått dem heller, hoppas det inte är försent.
Det brukar vara fler sorters grönsaker hemma hos mig, och de brukar ha kommit längre så här års. Men i år kom jag inte igång med någonting förrän efter disputationen i april, därav förseningen. Men det ska nog bli sommar i allafall. Om det bara slutar blåsa.
Sist - det bästa just nu. Jordgubbarna! De växer så himla bra, och vi har plockat säkert 5 liter redan. Ikväll har jag kokat jordgubbsmarmelad, och låtit en fläderblomklase koka med. Det blir jättegott, man känner verkligen flädersmaken, och några små blommor lossnar förstås och är jättesöta i marmeladen. Men de flesta jordgubbarna äter vi som de är, ikväll blev det en tallrik med lite grekisk yoghurt och flytande honung ringlad över. Inte dumt alls.
lördag 21 juni 2008
Midsommardagsdvala
Varmrökt lax kan jag äta hur mycket som helst av. Det har jag gjort också... Och druckit rosévin. Yum!
Igår var det midsommarafton, förresten. Vi är hos söta systern i Göteborg, och spenderade gårdagen med henne, hennes vänner, jordgubbstårta, sill och nubbe. Samt "jag har aldrig..." med en massa rödvin... Intressant. (Himla kul lek att leka, när sällskapet förutom en själv består av den man är gift med och ett gäng mer eller mindre vilda singlar ;-)
Eftersom jag inte blir bakis förrän framåt eftermiddagen, så tillbringade jag, maken och barnen dagen på Universeum. Mycket fisk. Men väldigt kul, tyckte barnen (och vi).
Sedan hem, lite koma, och därefter ovanstående lax. Imorgon - Liseberg!
Igår var det midsommarafton, förresten. Vi är hos söta systern i Göteborg, och spenderade gårdagen med henne, hennes vänner, jordgubbstårta, sill och nubbe. Samt "jag har aldrig..." med en massa rödvin... Intressant. (Himla kul lek att leka, när sällskapet förutom en själv består av den man är gift med och ett gäng mer eller mindre vilda singlar ;-)
Eftersom jag inte blir bakis förrän framåt eftermiddagen, så tillbringade jag, maken och barnen dagen på Universeum. Mycket fisk. Men väldigt kul, tyckte barnen (och vi).
Sedan hem, lite koma, och därefter ovanstående lax. Imorgon - Liseberg!
måndag 16 juni 2008
Goda gubbar
Idag har jag plockat de första jordgubbarna, kanske 15-20 stycken. De kommer att hamna i frukostfilen imorgon... det är sommarsmak det!
(För man kan ju behöva påminna sig själv ibland om att det faktiskt är sommar nu. Som när vi för ett par timmar sedan stod ute och grillade korv på fotbollsavslutningen. På friluftsbadet. Medan barnen badade. I regnet.)
(För man kan ju behöva påminna sig själv ibland om att det faktiskt är sommar nu. Som när vi för ett par timmar sedan stod ute och grillade korv på fotbollsavslutningen. På friluftsbadet. Medan barnen badade. I regnet.)
söndag 15 juni 2008
Komplimang?
Idag har vi varit på vårutflykt med mina kollegor och deras familjer, på Egeskov i Danmark. Jättetrevligt utflyktsmål med stor lekplats, utställning med gamla bilar och stor park. Vi hade inte med någon vagn till nästan-3-åringen, så han blev lite trött i benen framåt eftermiddagen.
"Mamma, jag vill sitta på dina axlar!"
"Nej, du kan gå själv, du är så duktig så."
"Men mamma, jag vill inte gå, jag vill sitta på dina axlar!"
"Klart du kan gå själv, du har ju jättestarka ben!"
"Nej, jag har inte sådär tjocka ben som du. Mina ben är smala, kolla! Så du måste bära mig på axlarna."
Tack för den. Men de är ju starka i allafall...
"Mamma, jag vill sitta på dina axlar!"
"Nej, du kan gå själv, du är så duktig så."
"Men mamma, jag vill inte gå, jag vill sitta på dina axlar!"
"Klart du kan gå själv, du har ju jättestarka ben!"
"Nej, jag har inte sådär tjocka ben som du. Mina ben är smala, kolla! Så du måste bära mig på axlarna."
Tack för den. Men de är ju starka i allafall...
tisdag 10 juni 2008
Tranbärscookies med pumpafrön och kanel
Om man lägger till lite nyttiga grejer i kakorna så kompenserar väl det för sockermängden? OK, bra!
till 35 kakor:
200 g smör, rumsvarmt
3 dl strösocker
1 stort ägg
4 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
1 tsk kanel
3 dl havregryn
1/2 dl pumpafrön
1/2 dl torkade tranbär
Sätt ugnen på 200 grader. Rör smör och socker vitt och krämigt, tillsätt ägget och rör lite till. Blanda övriga ingredienser och rör sedan ner dem i smörgeggan. Man kan behöva knåda ihop degen med händerna mot slutet. Matberedare skulle säkert funka, men då får man knåda i fröna och tranbären för hand efteråt, annars blir det rödgrön röra av alltihop ;-)!
Rulla små bollar av smeten och lägg på bakpappersklädd plåt. Platta till dem lite, och lämna utrymme så att de kan flyta ut en aning. Grädda mitt i ugnen tills de är vackert ljusbruna, det tog ca 13 minuter i min ugn.
till 35 kakor:
200 g smör, rumsvarmt
3 dl strösocker
1 stort ägg
4 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
1 tsk kanel
3 dl havregryn
1/2 dl pumpafrön
1/2 dl torkade tranbär
Sätt ugnen på 200 grader. Rör smör och socker vitt och krämigt, tillsätt ägget och rör lite till. Blanda övriga ingredienser och rör sedan ner dem i smörgeggan. Man kan behöva knåda ihop degen med händerna mot slutet. Matberedare skulle säkert funka, men då får man knåda i fröna och tranbären för hand efteråt, annars blir det rödgrön röra av alltihop ;-)!
Rulla små bollar av smeten och lägg på bakpappersklädd plåt. Platta till dem lite, och lämna utrymme så att de kan flyta ut en aning. Grädda mitt i ugnen tills de är vackert ljusbruna, det tog ca 13 minuter i min ugn.
söndag 8 juni 2008
GI my way
"Förr i tiden" var jag en sådan som läste allt som fanns att läsa om något jag skulle göra innan jag satte igång. Det tog lång tid, och visst blev jag lite klokare, men oftast ganska förvirrad, eftersom råden var - om inte motsägelsefulla, så kluriga att kombinera.
Motion, till exempel - jag läste i träningstidningar och på hemsidor om vilka motionsformer som var mest fettförbrännande och konditionshöjande, om när på dygnet det var bäst att träna, och vad man skulle äta före och efter. Sedan skulle man ha rätt utrustning, få in själva motionerandet mellan måltider, skola, jobb och pluggande... och allt det här gick ju inte att få ihop på ett optimalt sätt. Och därför blev det inget alls.
När jag blev trädgårdsägare stod jag inför en helt ny vetenskap att läsa in. Och jag läste. Lärde mig namn på växter, var de ville växa, vilken slags näring de skulle ha och när de skulle ha den, om och när de skulle beskäras. Under tiden jag läste, och blev förvirrad, så växte ju allting, och jag blev stressad över allting jag inte hann. Tänkte att nu skulle väl hallonen trilla ner och dö, när jag inte hade klippt ner de fruktbärande grenarna efter skörden. Och inte bara det, jag var dessutom rädd för att någon skulle se hur okunnig jag var, om jag stod och klippte i något under helt fel årstid. I stora trädgårdsboken kunde det stå att någon buske skulle beskäras på vintern, och så stod någon granne i sin prunkande trädgård och sågade i samma buske på försommaren. Jag blev förvirrad. Och gjorde ingenting.
Med tiden gick det upp för mig att det inte är så himla viktigt att göra precis rätt. Det är bättre att göra något överhuvudtaget. Det är bättre att ge sig ut och springa precis närsomhelst, än att inte göra det eftersom man inte lyckas frambringa de bästa förutsättningarna för optimal förbränning. I trädgården förstod jag så småningom att det finns olika sätt att göra saker, och att växterna tål lite experimenterande. Det är bättre att plantera sin buske någonstans varsomhelst, än att låta den stå och torka ut i sin köpekruka för att man inte hittar solklara planteringsanvisningar i litteraturen.
Nu kommer jag in på det som det här inlägget egentligen skulle handla om. För är det något ämne jag är beläst på (som inte har med mitt yrke att göra) så är det "nyttig mat och hur man går ner i vikt". Nu har inte det hjälpt ett dugg mot min övervikt, eftersom jag - just det - bara har läst om det. Fettsnålt och lightprodukter har ju länge varit den enda rätta vägen, men numera verkar ju GI ha sopat banan med alla andra metoder. Och jag har satt igång, men utan att läsa på den här gången! Jag vet inte vad det var med GI som tilltalade mig, men förmodligen är det att det funkar med "ren" mat, "riktig" mat. Inga konstruerade lightprodukter med sötningsmedel och E-nummer. Samt att den mat jag redan gillar är OK. Jag gillar bolognese-såsen mer än pastan, grönsakerna mer än potatisen. Jag gillar att göra egna såser och röror, och klarar mig utmärkt utan färdiga helfabrikat med läskiga ingredienser. Jag vill att mat ska smaka bra utan konstgjorda smakförstärkare och konsistensgivare.
Så jag har kört igång någon form av "GI my way", utan de inledande två kolhydratfria veckorna, och utan att lusläsa GI-tabeller - och det fungerar ändå! Jag äter mer protein och mer grönsaker, och har dragit ner kraftigt på pasta, ris och bröd. Familjen äter samma mat som tidigare, medan jag ibland kompletterar med något annat för att balansera på mitt håll och för att bli mätt. För man blir inte mätt på tomater och paprika, däremot på avocado och linser (som jag ofta har färdigkokta i kylen, funkar till allt). Fullt medveten om att jag inte gör allt rätt enligt "GI på riktigt", så går jag faktiskt ner i vikt. Långsamt, men ändå. Jag äter väldigt god mat och blir alltid mätt. Och hade jag istället gjort som jag gjorde förut, så hade jag fortfarande suttit med näsan i tabellerna, och blivit allt mer förvirrad utan att någonsin komma igång.
Kanske har det med ålder och personlig mognad att göra också. Jag är mer intresserad av att veta vad jag stoppar i mig, eftersom det handlar om min hälsa. Eller, det där är inte riktigt logiskt heller, för i så fall skulle jag ju motionera mycket mer...? Men något är det, som gör att jag inte är särskilt intresserad av fikabröd, chips eller godis. Det räcker att tänka på hur mycket socker och fulfett de innehåller, för att inte tala om märkliga färgämnen i godiset. Ändå har jag inte blivit någon sockerabsolutist, verkligen inte, men jag nöjer mig med mindre. Jag tar inte med mig egen mat när jag är bortbjuden, och jag tar inte demonstrativt fram ett äpple när andra fikar. Det funkar att ta en kaka, även om det är nästan varje dag, för det kompenserar jag på övriga måltider som jag själv har kontroll över.
Nähäpp, nu svamlar jag iväg och låter überpräktig, det var ju inte meningen. Det jag ville få fram var att jag har släppt mitt instruktionsboks-tvångsbeteende till förmån för "just do it"-principen, och det funkar sååå mycket bättre!
Motion, till exempel - jag läste i träningstidningar och på hemsidor om vilka motionsformer som var mest fettförbrännande och konditionshöjande, om när på dygnet det var bäst att träna, och vad man skulle äta före och efter. Sedan skulle man ha rätt utrustning, få in själva motionerandet mellan måltider, skola, jobb och pluggande... och allt det här gick ju inte att få ihop på ett optimalt sätt. Och därför blev det inget alls.
När jag blev trädgårdsägare stod jag inför en helt ny vetenskap att läsa in. Och jag läste. Lärde mig namn på växter, var de ville växa, vilken slags näring de skulle ha och när de skulle ha den, om och när de skulle beskäras. Under tiden jag läste, och blev förvirrad, så växte ju allting, och jag blev stressad över allting jag inte hann. Tänkte att nu skulle väl hallonen trilla ner och dö, när jag inte hade klippt ner de fruktbärande grenarna efter skörden. Och inte bara det, jag var dessutom rädd för att någon skulle se hur okunnig jag var, om jag stod och klippte i något under helt fel årstid. I stora trädgårdsboken kunde det stå att någon buske skulle beskäras på vintern, och så stod någon granne i sin prunkande trädgård och sågade i samma buske på försommaren. Jag blev förvirrad. Och gjorde ingenting.
Med tiden gick det upp för mig att det inte är så himla viktigt att göra precis rätt. Det är bättre att göra något överhuvudtaget. Det är bättre att ge sig ut och springa precis närsomhelst, än att inte göra det eftersom man inte lyckas frambringa de bästa förutsättningarna för optimal förbränning. I trädgården förstod jag så småningom att det finns olika sätt att göra saker, och att växterna tål lite experimenterande. Det är bättre att plantera sin buske någonstans varsomhelst, än att låta den stå och torka ut i sin köpekruka för att man inte hittar solklara planteringsanvisningar i litteraturen.
Nu kommer jag in på det som det här inlägget egentligen skulle handla om. För är det något ämne jag är beläst på (som inte har med mitt yrke att göra) så är det "nyttig mat och hur man går ner i vikt". Nu har inte det hjälpt ett dugg mot min övervikt, eftersom jag - just det - bara har läst om det. Fettsnålt och lightprodukter har ju länge varit den enda rätta vägen, men numera verkar ju GI ha sopat banan med alla andra metoder. Och jag har satt igång, men utan att läsa på den här gången! Jag vet inte vad det var med GI som tilltalade mig, men förmodligen är det att det funkar med "ren" mat, "riktig" mat. Inga konstruerade lightprodukter med sötningsmedel och E-nummer. Samt att den mat jag redan gillar är OK. Jag gillar bolognese-såsen mer än pastan, grönsakerna mer än potatisen. Jag gillar att göra egna såser och röror, och klarar mig utmärkt utan färdiga helfabrikat med läskiga ingredienser. Jag vill att mat ska smaka bra utan konstgjorda smakförstärkare och konsistensgivare.
Så jag har kört igång någon form av "GI my way", utan de inledande två kolhydratfria veckorna, och utan att lusläsa GI-tabeller - och det fungerar ändå! Jag äter mer protein och mer grönsaker, och har dragit ner kraftigt på pasta, ris och bröd. Familjen äter samma mat som tidigare, medan jag ibland kompletterar med något annat för att balansera på mitt håll och för att bli mätt. För man blir inte mätt på tomater och paprika, däremot på avocado och linser (som jag ofta har färdigkokta i kylen, funkar till allt). Fullt medveten om att jag inte gör allt rätt enligt "GI på riktigt", så går jag faktiskt ner i vikt. Långsamt, men ändå. Jag äter väldigt god mat och blir alltid mätt. Och hade jag istället gjort som jag gjorde förut, så hade jag fortfarande suttit med näsan i tabellerna, och blivit allt mer förvirrad utan att någonsin komma igång.
Kanske har det med ålder och personlig mognad att göra också. Jag är mer intresserad av att veta vad jag stoppar i mig, eftersom det handlar om min hälsa. Eller, det där är inte riktigt logiskt heller, för i så fall skulle jag ju motionera mycket mer...? Men något är det, som gör att jag inte är särskilt intresserad av fikabröd, chips eller godis. Det räcker att tänka på hur mycket socker och fulfett de innehåller, för att inte tala om märkliga färgämnen i godiset. Ändå har jag inte blivit någon sockerabsolutist, verkligen inte, men jag nöjer mig med mindre. Jag tar inte med mig egen mat när jag är bortbjuden, och jag tar inte demonstrativt fram ett äpple när andra fikar. Det funkar att ta en kaka, även om det är nästan varje dag, för det kompenserar jag på övriga måltider som jag själv har kontroll över.
Nähäpp, nu svamlar jag iväg och låter überpräktig, det var ju inte meningen. Det jag ville få fram var att jag har släppt mitt instruktionsboks-tvångsbeteende till förmån för "just do it"-principen, och det funkar sååå mycket bättre!
fredag 6 juni 2008
Nationaldag
Ledig fredag! Och jodå, jag har nationaldagsfirat också, paraderat genom byn med fotbollsföreningen och byns andra föreningar, med ungdomsmusikkåren i spetsen. Mycket festligt, och mycket svettigt... hade nämligen nästan-3-åringen på axlarna...
Väl hemma igen satt vi ute på altanen och åt sill och potatis, och drack öl och hemkryddad åbrodd-snaps. Smågrabbarna hade cider och saft i sina snapsglas, och första snapsvisan blev "Hero"! Tur att man bor på landet, med begränsat antal grannar ;-)!
En riktig hit var en sillsallad med libbsticka, som jag hittade receptet på hos Taffel-Lisa. Verkligen supergott, och kul att kunna använda libbstickan, den växer annars frodigt i min kryddodling utan att jag riktigt vet vad jag ska göra av den.
Nu ska jag gå ner och göra maken sällskap i soffan. Populärmusik från Vittula, konjak och choklad! Och hela helgen är kvar!
Den vackra lyktan är köpt här. Klicka på bilden, så ser du spindelnätet och dess skapare också, vackert på sitt sätt.
Väl hemma igen satt vi ute på altanen och åt sill och potatis, och drack öl och hemkryddad åbrodd-snaps. Smågrabbarna hade cider och saft i sina snapsglas, och första snapsvisan blev "Hero"! Tur att man bor på landet, med begränsat antal grannar ;-)!
En riktig hit var en sillsallad med libbsticka, som jag hittade receptet på hos Taffel-Lisa. Verkligen supergott, och kul att kunna använda libbstickan, den växer annars frodigt i min kryddodling utan att jag riktigt vet vad jag ska göra av den.
Nu ska jag gå ner och göra maken sällskap i soffan. Populärmusik från Vittula, konjak och choklad! Och hela helgen är kvar!
Den vackra lyktan är köpt här. Klicka på bilden, så ser du spindelnätet och dess skapare också, vackert på sitt sätt.
torsdag 5 juni 2008
Växthuset
Nu är det färdigplanterat i växthuset! Eller nästan åtminstone, jag tänkte så lite rucola också... Men i allafall, mycket är på plats, och jag påbörjar lite fotodokumentation för att kunna se hur det växer!
Växthuset är inte stort, kanske 5 kvm. Det finns en jordbädd på varje sida, och lite yta längst in för krukor, samt en hylla på väggen.
I bädden till höger, närmast dörren, växer en vinranka. Den ville jag inte ha egentligen, men en anhörig till grannen - tillika självutnämnd växthusexpert - gav den till mig trots mina milda protester. Jag tycker nämligen att växthuset är alldeles för litet för att få plats med en vinranka, och dessutom vill jag hellre ha utrymmet till något annat. Men vinrankeskrället är väldigt livskraftigt, och vem vet, jag kanske börjar uppskatta den när det blir druvor någon gång.
I bädden till vänster har jag två slanggurk-plantor.
I högra bädden har jag, förutom vinrankan, paprikaplantor som just nu är ganska pyttiga, samt tagetes.
På hyllan längst bak står två chiliplantor, 'Hot Portugal' och 'Ancho Mulato'.
Tomatplantor och ...
... basilika i krukor på golvet.
Sådär, lite pinnar, snören, vatten och gödning, så ska det nog kunna bli en smaklig sommar!
Växthuset är inte stort, kanske 5 kvm. Det finns en jordbädd på varje sida, och lite yta längst in för krukor, samt en hylla på väggen.
I bädden till höger, närmast dörren, växer en vinranka. Den ville jag inte ha egentligen, men en anhörig till grannen - tillika självutnämnd växthusexpert - gav den till mig trots mina milda protester. Jag tycker nämligen att växthuset är alldeles för litet för att få plats med en vinranka, och dessutom vill jag hellre ha utrymmet till något annat. Men vinrankeskrället är väldigt livskraftigt, och vem vet, jag kanske börjar uppskatta den när det blir druvor någon gång.
I bädden till vänster har jag två slanggurk-plantor.
I högra bädden har jag, förutom vinrankan, paprikaplantor som just nu är ganska pyttiga, samt tagetes.
På hyllan längst bak står två chiliplantor, 'Hot Portugal' och 'Ancho Mulato'.
Tomatplantor och ...
... basilika i krukor på golvet.
Sådär, lite pinnar, snören, vatten och gödning, så ska det nog kunna bli en smaklig sommar!
onsdag 4 juni 2008
Bananmuffins
Smeten i det här receptet blir en saftig och trevlig banankaka, om man gräddar den i en vanlig sockerkaksform, 175 grader i 40 minuter. Men ska man hinna med att både baka och smaka och se Bolibompa mellan middag och läggdags - då får det bli muffins istället!
Till ca 12 muffins:
2 mogna bananer
1 1/2 dl socker
1 tsk vaniljsocker
1 ägg
4 msk mjölk
100 g smält smör
2 1/2 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
1/2 tsk bikarbonat
lite choklad, kanske 50 g
strössel, eller vad man nu vill ha
Mosa bananerna. Rör i övriga ingredienser, blanda mjöl, bakpulver och bikarbonat först och sikta i smeten. Fördela i muffinsformar och grädda mitt i ugnen, 175 grader i 15-20 minuter. Direkt när muffinsarna tagits ut ur ugnen, lägg på en bit mjölkchoklad (eller mörk choklad), låt smälta och bred ut litegrann. Strö över något trevligt, har man inte bananströssel så kanske annat strössel, eller varför inte kokos eller hackade nötter!
Enkelt? Jo, absolut, men vill man krångla till det (som jag gjorde idag) så kan man få låna mina hjälpsamma och frågvisa ungar, och baka med dem ;-)!
tisdag 3 juni 2008
Frön här och där
Det bidde ingen morotssådd igårkväll. Däremot hann jag peta ner sockerärtor och rödbetor. Två plantor blomsterbönor är utplanterade, liksom två squashplantor och några dilltofsar. I växthuset har jag satt två gurkplantor, två chiliplantor, tre ätliga tagetes, samt sått basilika i en stor kruka. Tre paprikaplantor står och växer till sig inne i fönstret och är snart klara för utplantering, och imorgon ska jag få tomatplantor av min rara mammalediga kollega!
Tänkte ge mig ut på en så-omgång ikväll också, bara kidsen behagar somna. Morötter och sallad ska ner i jorden, samt försådda purjosar. Broccoliplantor har jag också massor av, och de ska jag plantera ut så fort jag har införskaffat elrör till rättviksknutarna jag köpte förra året. Fiberduk har jag nog kvar. Man måste hålla såväl sniglar som kålfjärilar på avstånd om det ska bli någon broccoli... Lite plocksallad och ruccola har jag också tänkt så i krukor i växthuset, men jag får nog först se hur stor plats jag behöver för tomaterna. Så framåt helgen ska nog alla sådder och utplanteringar vara klara!
Tänkte ge mig ut på en så-omgång ikväll också, bara kidsen behagar somna. Morötter och sallad ska ner i jorden, samt försådda purjosar. Broccoliplantor har jag också massor av, och de ska jag plantera ut så fort jag har införskaffat elrör till rättviksknutarna jag köpte förra året. Fiberduk har jag nog kvar. Man måste hålla såväl sniglar som kålfjärilar på avstånd om det ska bli någon broccoli... Lite plocksallad och ruccola har jag också tänkt så i krukor i växthuset, men jag får nog först se hur stor plats jag behöver för tomaterna. Så framåt helgen ska nog alla sådder och utplanteringar vara klara!
söndag 1 juni 2008
Äsch...
Hoppsan, det där snigelgiftet fick man visst inte använda i Sverige. Typiskt, för effektivt var det. Och väldigt giftigt också, tydligen. Fast bara i Sverige. I Tyskland är det väl inte lika farligt då, typ. Suck.
Nu ska jag ut och så morötter!
Nu ska jag ut och så morötter!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
