Lax och kål

Idag blir det lowcarb-tallrik igen. På Willys kan man köpa Eldorados frysta lax i "ojämna bitar", eller vad det nu står på förpackningen. 400 g kostar ca 30 kr, och det kilopriset kan man ju inte klaga på. Men då får man också stå ut med att bitarna kan vara rejält ojämna i storlek, allt från långa strimlor till rejäla chunkar. Ska man göra soppa eller gryta, eller kanske en gratäng, så spelar det ju ingen roll alls. Idag hade jag tur, det var riktigt fina bitar, som synes på den i övrigt inte särskilt vackra bilden..


Ärtorna är ärtor, helt enkelt. Laxen är snabbmarinerad i ljus japansk soja och sedan panerad med oskalade sesamfrön och stekt. Kålfräset längst bak innehåller just vitkål, en liten halvdassig rättika, gul lök, chili, och vitlök, strimlade och mjukstekta i lite olja. Mot slutet stänkte jag över lite fisksås och pressade ur saften ur en stump riven ingefära. Lite rivet limeskal också. Såsen är ca 1/2 dl majjo, 2 msk gräddfil, saften av 1/2 lime, salt och peppar. Helt ok middag! Öl hade varit gott till, men då hade det ju inte varit såvärst lowcarb..

Idag blir det recept!

Kylen flödar över av grönsaker från Bondens egen marknad och Mossagården, samtidigt som tiden flyger iväg och jag jobbar en massa och hinner aldrig laga någon mat, i allafall inte någon som är värd att blogga om... Men ikväll har det blivit en smarrig grönsaksgratäng som definitivt förtjänar publicering!

Inspirationen fick jag av ett recept på förra veckans Mossagårds-blad och ett recept som jag hade läst hos Fröken Dill, här, men inte mindes i detalj. Dessutom ville jag blanda i lite grönkål, som jag hade köpt på Bondens förra lördagen. Så här blev resultatet av min skapelse - superduper ur LCHF-synpunkt, och väldigt gott dessutom. Kanske skulle jag öka lite på gräddfilsmängden i förhållande till grädden nästa gång, syran är välbehövlig. Det blir en ganska såsig rätt, så det räcker att komplettera med kött, så är middagen klar!

Squash- och grönkålsgratäng
4-5 port

250 g grönkål
(buljong)
400 g squash
1 stor purjo
en rejäl klick smör
2,5 dl vispgrädde
1,5 dl gräddfil
150 g riven lagrad ost
en dryg tsk örtsalt

Skölj grönkålen noga, och repa av bladen från den tjocka nerven i mitten. Koka upp en stor kastrull med vatten (ev med buljongtärning i), och förväll kålen i 10 minuter. Låt den sedan rinna av ordentligt i durkslag. (Tycker du som jag att det vore slöseri att därefter slänga buljongen så sparar du förstås den för att koka soppa på.) Skär squashen i bitar, och strimla purjon. Stek dem mjuka i smör, och lägg dem sedan i en smord ugnsform. Nu har grönkålen runnit av och dessutom hunnit svalna lite, så krama ur det sista vattnet, hacka den, och fördela den sedan överst i formen. Vispa ihop grädde, gräddfil, ost och örtsalt och häll blandningen över grönsakerna. Grädda i 225 grader varm ugn, ca 15 minuter, till fin färg.

Det här är ingen kul bild, men den är tagen i kasst inomhusljus med mobilkamera. Bättre än ingen bild alls, tänkte jag.

Vårkänslor?

Nu har vi snart bott ett helt år i huset. Alltså vet jag vad som växer i rabatterna under alla årstider, och kan börja fixa till det som jag vill ha det. Vissa växter ska flyttas, andra ska jag ge bort, och nu i höst tänkte jag plantera ett gäng av det som jag verkligen saknade i våras - rosa tulpaner! Måste bara vänta tills byggkillarna blir klara med taket först, det står byggnadsställningar i rabatterna på framsidan...



Bilderna tog jag på fantastiska Keukenhof, påsken 2004.

Här ska bakas!

Idag kom det böcker i brevlådan! Martins surdegsbok kunde jag ju inte låta bli att beställa efter att ha följt bloggen, och den verkar jättebra. Super att ha alla hans tips och trix samlade på ett ställe istället för att leta runt i bloggen, särskilt som jag inte har någon dator i köket. Den andra boken, "Bröd från Brunkebergs bageri" kände jag också var nödvändig att inhandla efter att jag läst om den hos Rebecca. Hon skrev något om att boken innehåller recept som fungerar även om det regnar ute, och det kändes så befriande efter att ha läst om superbagare som anpassar mjölmängder efter väder. Hur ska jag då någonsin lyckas, liksom? Men nu har jag massor med nya brödrecept att testa! Måste få igång en ny surdeg bara. Sedan beställde jag Mats-Eric Nilssons bok också, mest för att jag känner att jag vill ha läst den. Tror inte att jag kommer att bli så förfasad över innehållet, men det återstår att se!

Närodlat godis

Idag har jag och 4-åringen varit på Bondens Egen Marknad i Malmö. Det gillar vi. 4-åringen smakar äpplen och korvar, och jag handlar. Förra lördagen blev det rödlök, polkabetor, gulbetor, lavendelsocker, örtsalt, leverpastej och blåmögelost. Idag handlade vi rågbröd, kronärtskockor, en jättelök (jag menar jätte!), amerikanska blåbär, plommon, hallonketchup, skogschampinjoner och några äpplen av sorten 'Ahrista'. Så här ser de ut, smaken kan jag inte uttala mig om ännu.



Några blåbär hamnade i en ytterst lättlagad liten dessert som bestod av vispad grädde blandad med vaniljyoghurt och lite rivet vaniljskal, lite skogshonung i botten av glaset, och blåbär och lite råsocker överst. Succe hos samtliga familjemedlemmar!

Fredagsglass

Halleluja för glassmaskinen! Idag åt vi hallon- och rödavinbärsglass, det var ungefär hur gott som helst. Röda vinbär är inte min favorit egentligen, men tillsammans med hallon blir det liksom en ny smak, som ett tredje bär nästan. Synergi.

Vill ha

Kulinara från Rörstrand. Som skapad för mitt kök.

Kålrotspytt

Nu är det kålrotssäsong. Kålroten är inte så kul bara sådär för sig själv, men tärnad och bräserad tillsammans med lite extra sötma och syra blir den toppengod!

Äpple brukar funka bra som sötningsmedel här, men just idag hade jag ett väldigt syrligt exemplar, så det fick stå för syran, medan några hackade torkade aprikoser fick utgöra det söta inslaget. Övriga ingredienser i pytten (förutom kålroten, äpplet och aprikoserna) är lök, zucchini, lite paprikapasta och en skvätt vatten. Låg värme under lock i traktörpanna, cirkus 20-30 minuter - klart!

Septembersoppa

Det där med barn och grönsaker är ett spännande kapitel. En del barn äter inga alls, en del äter alla. Värt att notera är att de där barnen som äter alla slags grönsaker ofta är ungefär ett år gamla, och har föräldrar som är mäkta stolta över att de har lyckats så bra med att få barnet att äta allt. Det är då som vi som har barn som är lite äldre spänner upp ett falskt leende, och tänker inombords att de ska nog få se. Det där med vad som går att äta och inte, går nämligen i faser, det vet vi som har varit igenom ett par stycken. Ett generellt tips till alla er som tror er veta hur man gör för att få barn att äta mer grönsaker kommer här: Försök inte berätta hur ni har gjort för föräldrar som har barn som är äldre än era egna, om det inte är en särdeles annorlunda och nyskapande metod. Allt om att "man ska åtminstone smaka på allt" eller "vi har aldrig gjort någon särskild mat till lilla Lisa, hon har fått samma mat som vi" och att "fixa en mysig matstund med tända ljus" har vi redan hört, och provat. Vi blir inte heller särskilt imponerade över att er lille Kalle älskade oliver redan när han var åtta månader. Det gjorde våra barn också.

Att mixa grönsaker till soppa är ett sätt som funkar för mina barn. Därmed inte sagt att det funkar för dina...


Den här soppan innehöll vad som råkade finnas i kylen idag: potatis, kålrot, rotselleri, morötter, purjo och en skvätt creme fraiche utöver Renee Voltaires lantbuljong. Den oranga färgen kommer förstås av morötterna, men förstärktes av en klick tomatpure och en lite mindre klick paprikapasta. Bacon på toppen - inget blir sämre av bacon, right?

Lugn lördag

Det är en rätt trevlig helg, det här. Eller OK, det var inte supertrevligt att åka med lillkillen på fotbollsträning i ösregn imorse, och inte är det monsterkul att maken och storpojken har ockuperat tv:n för hockeymatch och därefter fotbollsmatch... Men ändå. Det är en sådan där lite halvledig helg, där man kan ägna sig lite åt vad som faller en in. Koka chili i 10 timmar, tex. Den är klar om en timme drygt, och blir middag imorgon. Idag har vi lagat köttbullar med kantarellgräddsås, tjena så gott. Rare maken visade sig ha en dold talang; han kan steka runda köttbullar. Det kan inte jag.

Vårt takbyte är äntligen på gång nu. Hela dagen idag (jo, på en lördag, och nej, det är inte svartjobbare) har vi haft byggnadsställningsbyggare kring huset. Bara att vänja sig vid att vi i ett par veckor framöver kommer att ha insyn i precis vartenda fönster. Det har vi inte annars, inte alls. Vi har inte persienner i sovrummet heller, så jag vet inte riktigt var jag ska klä på mig. Inuti garderoben, kanske?