Päronbröd

Att blanda mesost i bröd blev ju väldigt lyckat häromveckan, och därför tänkte jag baka på den sista biten också. Största anledningen till att det blev brödbak var däremot de kanststötta päron som inte skulle hålla sig fräscha många timmar till i fruktskålen. Saftiga mogna päron kan mycket väl utgöra degvätska i bröd, skulle det visa sig. Nötter är ju aldrig fel heller. Att påstå att brödet sedan smakar päron vore väl att ta i, men ett väldigt trevligt resultat blev det, och jag slapp tvinga barnen äta päron när de hellre vill ha clementiner ;-)!


Päronbröd med mesost och paranötter
2 limpor

4-5 saftiga päron
vatten
1/3 pkt jäst
1 dl paranötter, malda
5 dl grahamsmjöl
6 dl vetemjöl special
45 g mesost, riven
1 msk salt

Riv päronen på fina sidan av rivjärnet. Häll i fruktkött och päronsaft i ett litermått och fyll upp med vatten till totalt 6 dl. Häll i päronen/vattnet i assistentens degbunke, och smula ner jäst. Tillsätt malda nötter, mjöl och riven mesost och kör assistenten på medelhastighet i ca 10 min. Tillsätt saltet mot slutet. Kör tills degen bildar en "boll". Det blir en ganska lös deg, men det är helt i sin ordning. Det blir saftigare bröd så. Låt degen jäsa till ca dubbel storlek, det tar 2-3 timmar med så lite jäst och kall degvätska (blir bättre så också). Ta upp degen på mjölat bakbord och dela den i två. Forma degen till två limpor utan att knåda för mycket, spänn bara ytan på degbiten och lägg skarvarna nedåt. Lägg på bakpappersklädd plåt och låt jäsa i ca 30 min. Sätt in mitt i ugnen i 250 grader och sänk genast värmen till 225 grader. Grädda i 30 min. Lägg på ett bakplåtspapper mot slutet om ytan börjar brännas.


Här är cirkeln sluten. Päronbröd med mogen brie de meaux och päron- och limemarmelad!

Helg rimmar på älg

Igår knatade jag omkring på ICA Maxi i lugn och ro medan barnen hade skoj i den förträffliga inrättningen Minihuset (hurra!). Ett paket älgfärs propsade på att följa med hem och bli till fredagsbiffar, och jag protesterade inte. Vilt är gott och klimatsmart, och när det finns till bra pris ser jag ingen anledning att inte slå till. Sedan har jag läst både här och där att det kan vara lämpligt att blanda älgen med lite fläskfärs, så ett sådant paket fick också följa med hem. Enbär kändes som en given smaksättning. Jag mortlade dem och brynte dem tillsammans med löken för att få ut maximalt med smak. Lite rivet citronskal fick också hänga med och fräscha upp smaken. Mesosten har jag fortfarande inte tagit slut på, så den fick bli fyllning i biffarna. Som tillbehör lagade rare maken potatis- och rotsellerimos. Den röda klicken på tallriken är hallonketchup från Bodarpsgården. Mer som chutney smakmässigt, men konsistensmässigt som ketchup. Gott i vilket fall. Tada - fredagsmys!


Älgfärsbiffar med mesostfyllning
6 port, kanske mer

500 g älgfärs
500 g fläskfärs
1,5 tsk salt
1 gul lök
8 enbär
rivet skal av 1/2 citron
smör
2 dl vispgrädde
2 kokta potatisar
1/2 tsk kryddpeppar
1 tsk torkad timjan
vitpeppar
mesost, kanske 80 g
mer smör

Blanda älg- och fläskfärsen med salt. Hacka löken fint och stek på medelsvag värme i smör tills den är mjuk. Mortla enbären och blanda ner dem i löken tillsammans med citronskalet. Låt fräsa i någon minut till. Låt svalna medan du blandar ner övriga ingredienser i färsen (utom mesosten), och tillsätt till sist lökblandningen. Dela färsen i 12 delar, och gör 12 skivor av mesosten. Forma biffar med mesost i, se till att "försluta" dem ordentligt så att inte osten rinner ut under stekningen. Stek biffarna i omgångar i smör, 3 min per sida, och låt dem sedan gå klart i ugn i 100 grader medan du lagar potatis eller vad du nu vill ha till.

Novembersöndag

Härliga lediga söndag! Jag (OK vi, i vissa fall..) har långkokat köttgryta, bakat bröd, blötlagt och kokat bönor, städat upp i trädgård och uterum, krattat löv, planterat ljung och satt upp ljusslingor i buskarna kring entrén. Nu är det bara att sätta i sladden till första advent om två veckor. Två veckor!!

Stora ljungplantor inramar entrén. Idegransbuskarna bakom är nu alltså även inklädda i ljusnät...

Liten kruka med cyklamen och bärljung (?) på trappan.

Julrosen blommar?!

Orange-röda höstplanteringar är inte riktigt min grej ;-)

Lax och lök, bullar och glass

Idag blev det fisk igen. Den blev OK, men inte wow. Jag funderade därför lite på om jag skulle blogga om den, men kom fram till att göra det ändå eftersom en ohyggligt trevligt liten lökanrättning även finns på tallriken. Hur man gör kan man läsa här. Som genom trolleri blir löken mild och fin, och funkar som grönsakstillbehör eller varför inte som ingrediens i en sallad eller på leverpastejmackan.

Men löken är inte det enda tipset jag har att dela med mig av idag. Vi hade mammagruppsträff här idag, och då är det ju aldrig fel att bjuda på lite nybakat. (Mammagrupp och mammagrupp förresten, idag var vi tre mammor och två pappor och en hög ungar...) Kanelbullar, tänkte jag, inte minst för att jag har spanat in det här inlägget i ett par dagar. Bullarna blev jättegoda, och dessutom riktigt snygga tack vare Martins pedagogiska lilla instruktionsfilm om hur man snurrar ihop dem. Nybakade bullar smakar väl i och för sig gott oavsett recept, men den här degen var exeptionellt lättarbetad. Lär funka fint till lussebullarna också, skulle jag tro.

Sist men inte minst vill jag gärna tipsa om att om man gör en vaniljglass enligt det här receptet och dessutom blandar ner en sås på 300 g plommon, 3/4 dl råsocker och 1/2 tsk kanel, så har man gjort sig en väldigt god efterrätt.

OK, fisken då. Ett stycke laxfilé är det, som fick ett spenattäcke. Jag hade några blad kvar i en sådan där myntakruka som man köper i affären, så de blandade jag i. Vet faktiskt inte om det hade jättestor inverkan på slutresultatet, men man kan ju inte slänga mat, eller hur?


Lax under spenat- och osttäcke
4 port

600 g laxfilé
smör till formen
salt
250 g fryst hackad spenat
1 dl creme fraiche
örtsalt
vitpeppar
1/3 kruka mynta, finstrimlade blad
150 g riven ost

Lägg laxen i en smord form som precis rymmer den. Salta. Tina spenaten på svag värme i en kastrull under lock, blanda sedan ner creme fraiche och låt koka ihop någon minut. Krydda med örtsalt och vitpeppar, och blanda ner finstrimlad mynta och ost. Häll spenatblandningen över fisken, och kör i ugn, 200 grader i 30 minuter.

Farmors fiskgratäng

Min farmor lagade fantastiskt god mat. Pannkakor, gulaschsoppa, revbensspjäll, våfflor och brunkål är de rätter jag minns bäst - och så fiskgratängen, som det här inlägget ska handla om. Min lillebror gillar inte fisk, men den här gratängen åt han, vilket säger en del om hur god den var. Flera gånger frågade jag farmor om receptet, men hon menade att det behövdes minsann inget recept, det var bara att göra lite si och lite så. Jag fick iaktta och memorera istället, ändå är jag inte säker på att det var exakt såhär hon gjorde. Gott blir det i allafall, och jag blir sisådär 20 år yngre av doften och smaken...


Farmors fiskgratäng - som jag minns och tolkar den
4 port

2 gula lökar
smör till stekning
400 g torsk-, sej- eller koljafilé
1 kg mjölig potatis
smör och mjölk till potatismoset
1 äggula
2 msk smör till currysåsen
2 tsk curry
1,5 msk vetemjöl
3 dl mjölk
2 dl vispgrädde
0,5 fiskbuljongtärning
salt, vitpeppar

Skala och hacka lökarna. Mjukstek löken på medelvärme, minst 10 min, och lägg dem sedan underst i en ugnsfast form. Koka upp duktigt saltat vatten i en kastrull, lägg i fiskfilébitarna, stäng av värmen och låt stå under lock i 5 min. Lägg sedan fisken på löken. Koka potatisen mjuk i bitar och mosa sedan till mos med smör, mjölk och en äggula. Krydda moset med salt och vitpeppar. Klicka ut moset längs kanterna på ugnsformen. Smält smöret i en kastrull. Tillsätt curry och vetemjöl, och vispa sedan ner mjölk (vispa bort klumparna med någon dl först, häll sedan i resten) och grädde. Smula ner fiskbuljongtärningen, låt koka upp och koka på svag värme under omrörning i några minuter. Smaka av med salt och vitpeppar. Häll såsen över fisken i formen. Grädda mitt i ugnen, 200 grader i 15 minuter.

Paj till far

För ett par veckor sedan skapade och lagade jag den här äppelpajen när vi hade goda vänner på besök. Jag blev väldigt nöjd med såväl utseende som smak, men glömde alldeles bort att fotografera skönheten. Läge att laga den igen alltså, och det blev till Fars dag igår när både min och mina barns far satt kring bordet tillsammans med sina samlade avkommor :-)

Det här är ett bra recept om man: a) har gott om äpplen och vill göra paj, men är trött på äpple-kanel-grejen; b) har frysen full av äggvitor efter att ha använt en massa äggulor till glass; eller c) vill använda sin fånigt dyra, grymt fula men väldigt praktiska spritsgrej som man "råkade" köpa på ett Tupperware-party..


Äppelpaj med gröna russin och kardemumma

pajskal:
100 g smör
2,5 dl vetemjöl (byt gärna ut 0,5 dl mot skrädmjöl, havregryn eller något annat kul)
1 msk socker
1 msk psylliumfrön (inte nödvändigt alls, men skalet blir skojigt prickigt och GI-värdet sänks marginellt)
3 msk vatten

äppelfyllning:
3-4 ganska stora äpplen
1,5 dl äppeljuice
1 dl råsocker
0,5 tsk malen kardemumma
0,5 dl gröna russin
rivet skal av 1/2 citron
0,5 msk potatismjöl + någon msk vatten

marängtopping:
3 äggvitor
0,75 dl socker

Kör smör, mjöl, socker och psylliumfrön i matberedare till en deg. Häll i vattnet medan maskinen går. Tryck ut degen i en pajform (har du "råkat" köpa en sådan här så kan du ju använda den, men räkna inte med många sekunder i tidsvinst..) Låt formen med degen kallna i kylen en halvtimme, eller tio minuter i frysen. Förgrädda i 200 grader, 10 min.

Skala och skär äpplena i små bitar. Koka dem mjuka i äppeljuicen tillsammans med socker, kardemumma, russin och citronskal, det tar 5-15 min beroende på äppelsort och bitarnas storlek. Blanda potatismjöl med lite kallt vatten, häll i äppelkoket och låt koka upp.

Hit går det jättebra att förbereda. När det är dags att grädda av pajen, häll i äppelkrämen i pajskalet. Vispa äggvitor och socker tills det är fast nog att spritsa, och gör sedan små toppar över hela pajen. Det går förstås bra att bre ut marängsmeten också. Grädda pajen i 150 grader i 15 minuter, eller tills marängen har fin färg på topparna.

Pajen är god som den är, men glass till gör absolut ingen skada.

Oreganofyllda järpar

I frysen har jag gott och väl ett par deciliter oreganoblad, skördade i min gamla trädgård förra sommaren, om inte tidigare. Egentligen är de kanske inte i sådär prima skick eftersom burken har öppnats och stängts ganska många gånger, men så blir det ju när man bara ska ha lite åt gången. Jag har därför funderat lite över hur man skulle kunna använda lite mer vid samma tillfälle. (Slänga mat förekommer ju inte i det här hushållet. Kanske skulle jag baka ett oreganobröd också förresten!) Fyllning i järpar lät som en bra idé, och se det var inte dumt alls!

Oreganofyllda järpar i tomatsky
4 port

600 g nöt- eller blandfärs
salt
svartpeppar
1 ägg
1/2 dl vatten
3 soltorkade tomater i olja + någon msk av oljan
1 dl oregano (färsk eller frusen)
1 vitlöksklyfta
olivolja till stekning
1 burk körsbärstomater

Salta och peppra färsen, och blanda ner ägg och vatten. Hacka ihop tomater, oregano och vitlök till en geggamoja, blanda ner lite av tomatoljan för att få det att hålla ihop. Dela färsen i 8 delar, platta ut varje bit lite i handen och lägg i en liten klick av fyllningen. Forma till järpar och se till att smeten blir "tät" runt fyllningen. Stek järparna fyra i taget i en traktörpanna ett par minuter per sida. Lägg sedan alla järparna i pannan och häll på tomaterna. Låt koka under lock i 20-30 minuter. Mosa tomaterna lite med en träslev, och smaka av såsen med salt och svartpeppar. Servera förslagsvis med quinoa.


Kass bild, jag vet. Synd, för maten var rätt snygg med den svarta quinoan och tomatskyn... Jag behöver dagsljus!!