Improviserad middag

Idag blev det middag enligt principen "man tager vad man haver". 6-åringen hade önskat sig bacon, själv var jag sugen på hoummus. Klyftpotatis är jättegott till hoummus, liksom lite dipgrönsaker förstås. I mitten ligger lite fetaost.


I många recept på klyftpotatis står det att man ska röra runt dem under tillagningstiden. Det tycker jag är rätt knäppt, de fastnar ju bara i botten?! Dessutom är det onödigt, de blir bruna och genomstekta ändå. Jag klyftar potatisen med skalet på, lägger dem i en form, gofsar runt dem i olivolja och salt och ställer dem sedan på rad, med skalsidan neråt. Sedan får de gå i 225 graders ugn i ca 35 minuter.

Hoummus gör jag ofta, det är en klar favorit. Receptet nedan får ses som en skiss, jag brukar inte mäta så noga. Man kan ha vilka proportioner man vill mellan olivolja och vatten, bara man blir nöjd med konsistensen. Idag blandade jag i några soltorkade tomater, men det är verkligen inte nödvändigt.

Hoummus

1 burk kikärter, eller hemkokta förstås
1 msk tahini
saften av 1/2 citron
någon dl olivolja
lite vatten
salt och svartpeppar

Kör kikärter, tahini och citronsaft i matberedare. Häll i olivolja och vatten efterhand, tills du är nöjd med konsistensen. Rätt tjockt ska det vara, men inte stabbigt. Det är också en smaksak hur mosade kikärter man vill ha, jag tycker inte det gör något om det finns lite bitar kvar. Smaka av med salt och peppar, kanske behövs lite mer citronsaft också.

Så söta!

Äppelchutney med chilisting

Idag har jag och en väninna tillbringat en halvdag på spa i Ystad. Fotbehandling, ansiktsbehandling, jacuzzibad och lugn och ro med blanka inredningsmagasin... say no more. Väl hemma var det dags att ta itu med söndagsmiddagen, och all matinspiration hade nog smält bort i badet, för jag hade ingen aning om vad jag skulle ta mig till med nötsteken av märgpipa som låg i kylen. Så jag gjorde inget mer än att salta, peppra, och bryna den i smör, hällde sedan på ett glas vatten och lite oxfond och lät den stå i sin stekgryta i 125 grader tills genomstekt (typ 75 grader). Sedan lät jag köttet vila och gjorde sås på det reducerade spadet och lite grädde. Ungefär hur basic som helst, ändå blev det - gott?! Man ska inte krångla till det i onödan. Potatis och haricots vertes till, klart. Men inte så himla inspirerande som matbloggsinlägg. Därför får ni receptet på den mycket hållbara chutney som jag serverade till. Den kokade jag för över ett år sedan, men den håller finfint i kylen än.


Äppelchutney med chilisting

Den här raringen blir rejält stark, men det beror på att det var rejält bett i chilin, och jag hackade ner den med kärnor och allt. Trist nog vet man ju sällan vilken slags chili man köper, den här var väl sådär 8 cm lång och 2 cm bred i skaftändan, och såldes som "Peppar Röd Medium-Het".

6 äpplen, skalade och delade i mindre bitar
1 gul lök, finhackad
1 röd chili, finhackad
färsk ingefära, en bit stor som ett finger ungefär, riven
1 stor vitlöksklyfta, finhackad
2 dl äppelcidervinäger
2 dl råsocker

Blanda allt i en rymlig kastrull och låt sjuda på svag värme i ca 1 timme. Ha locket på, eller på glänt, under större delen av koktiden, men ta av det mot slutet om konsistensen ser ut att bli för lös. Häll upp på varma rengjorda burkar (jag brukar ställa in dem i ugnen på 100 grader under tiden jag kokar chutneyn). Jag vet inte om det är nödvändigt att förvara dem i kyl sedan, men det blir inte mer än 1-2 burkar, så jag ställde in dem för säkerhets skull.

Trädgårdsstädning

Idag har det varit härligt milt väder, och jag tillbringade hela förmiddagen ute i trädgården. Vårstädning, skulle man kunna kalla det, jag fyllde hela trädgårdsavfallstunnan på 130 liter lätt som en plätt med nedfallna kvistar och torra perennstänglar på ett par timmar. Mer och mer växter visar sig, vissa känner jag igen, vissa inte. Förutom det som blommade när jag var ute och fotade senast, så har jag nu hittat ännu fler jordvivor, i ännu fler färger, och en massa vårstjärnor (Chionodoxa), som jag tycker är väldigt mycket trevligare än scillorna. Ett gäng kejsarkronor tittar också upp, det är inte mina favoriter, men jag vill ju se hur den som har planterat dem, har planerat rabatten innan jag sätter min egen prägel på trädgården.

Rabattkanter funderade jag en del på, där jag gick. Jag vill gärna ha en tydlig skillnad mellan gräsmatta och rabatt, och det finns inte idag. Kanske kan man plantera kantväxter, kanske fläta ett lågt staket, kanske mura...?

Nu är det Earth Hour, maken springer runt och släcker lampor. Dags att släcka datorn också då.

Dagens middagstips

Vi kör en middagstallrik idag också: Feta-lax med soltorkade tomater och oliver, tricolor-quinoa, avocado och smörfräst spenat med pumpafrön. Jag lägger ut receptet på laxen nedan. Jag hade gräslök hemma, men basilika hade varit bättre.


Feta-lax med soltorkade tomater och oliver
4 vuxna, eller 2 vuxna, 2 barn och en lunchlåda

ca 600 g laxfilé
salt och svartpeppar
150 g fetaost
5 soltorkade tomater
1 dl kalamataoliver
3 dl vispgrädde
1/2 dl gräslök (eller basilika)

Sätt ugnen på 175 grader. Dela laxen i portionsbitar och lägg i en ugnssäker form. Salta och peppra laxen. Smula över fetaost, strimla tomaterna och strö över. Oliverna också. Häll över grädden och strössla över gräslöken. Eller basilikan då. In i ugnen ca 25 minuter.

Våffeldagen!

Idag är det våffeldag, då är det ju rätt givet vad som ska stå på menyn. Men kan man verkligen "bara" äta våfflor till middag? Jo, det kan man förstås, men eftersom jag ska föreställa den ansvarsfulla modern i den här familjen, så blev det soppa först. 6-åringen fick bestämma soppa - "vi har ätit en god soppa på dagis, jag kommer inte ihåg vad den heter, men det var pasta i." "Minestrone, kanske" föreslog jag, och det var mitt i prick. Minestrone ska vara lite sådär lantlig och rustik. Bacon och bönor, alltså. Sedan fyllde jag på med vad som fanns i kylen - kålrot, morötter, blomkålsblast (inte slänga!) och lök. Fidelini (smala äggnudlar) de sista minuterna. Gremolata på toppen. "Det var gott, men den på dagis var bättre" konstaterade 6-åringen. Jahapp. Men jag är förstås jätteglad att de gillar skolmaten ;-)


Kanske åt barnen så duktigt för att de skulle få våfflor sedan? Jo, förmodligen. Receptet fick jag av chefen idag, hon bedyrade att det var jättebra. Hon hade rätt, och jag är inte förvånad. Såhär: Vispa ihop 2 ägg med 1,5 dl kallt vatten. Tillsätt 150 g vetemjöl och 4 msk smält smör. Vispa 3 dl grädde i en annan bunke, och vänd ner i smeten. Salta lite.

Vi åt med vaniljglass och hemkokt hallonsylt. Nu är jag mätt!

Enklast är godast

På bilden ovan ser ni min middag. Isterband med blomkålspure, champinjon- och schalottenlöksfräs, syrade bönor från Tistelvind och senap. Snyggast på bilden är ju bönorna, helt klart. Jag tänkte att de skulle matcha bra till isterband, som ju också ska vara mjölksyrat. Fast frågan är om de där massproducerade varianterna är så himla mjölksyrade... Bönorna funkade fint till i allafall. Det mest oansenliga på bilden är blomkålspurén, ändå är den hela orsaken till att jag skriver det här inlägget. För herrejösses vad gott det är. Jag skulle kunna skippa korven och allt det andra, och bara äta blomkålspuré med sked direkt ur kastrullen och vara nöjd. Såhär gör man, inget krångel: Koka blomkålsbuketter i lite vatten tills de är mjuka. Häll av vattnet, och tillsätt en klick smör och en skvätt grädde. Mixa med stavmixer, eller med någon annan maskin. Justera eventuellt konsistensen med mer grädde (bättre att inte ha i för mycket från början, alltså..). Salt och vitpeppar. Gudagott.