Fiskåtervinning

Jag har antytt tidigare att det är flytt på gång. Kanske. Inget är klart. Men så mycket kan jag säga, att budgivning är psykologisk tortyr. Det är tur att jag fortfarande har semester, för jag förstår inte hur jag skulle få något gjort om jag var på jobbet. Fast nu är det ju så att jag börjar jobba på måndag, och vi vet redan att vi inte kommer att veta mer om läget förrän på tisdag. Suck. Men det är kanske bra att få lite annat att tänka på. Jobbet alltså.

Men... fastän vi inte vet hur det kommer att bli, så kan jag ändå inte låta bli att tänka "frystömning" istället för "bunkring", vilket ju vore det logiska, när vardagen drar in på måndag med jobb och dagishämtning och matfixning före Bolibompa... Alltså hittade jag i ett dunkelt frys-hörn lite varmrökt lax. Den är ju inte sådär toppen efter upptining, så jag började fundera åt gratänghållet. Så hittade jag lasagneplattor i ett skåp. Vit pasta - huvva! Vet inte hur den har kommit dit, jag köper bara fullkornspasta. Nåväl, skafferitömning är ju också bra, så det fick bli lax-lasagne. Kände på mig att det kunde bli riktigt gott, samtidigt som jag kände på mig att 5-åringen skulle sätta sig på totaltvären. Geggamojja i en form är inte riktigt hans grej. I allafall. Jag satte igång, mosade sönder fisken och blandade med ett par färska lökar, hackade och mjukstekta i smör, creme fraiche, hackad dill, tärnade tomater, salt och vitpeppar. Röran varvades med plattorna, och så lade jag skivade tomater och riven ost på. När det var dags att sätta sig till bords förklarade jag, eventuellt något bryskt i förebyggande syfte, för 5-åringen att "det här är lasagne med fisk och tomater, OK? Inget konstigt alls." Nämnde alltså inte löken, och väntade mig ett utbrott över de gröna dillprickarna. 5-åringen tittade överseende på mig och sa "men mamma, det är väl helt OK". Han högg in, och tyckte det var jättegott. Själv satt jag där som ett levande frågetecken. Men jag klagar inte. Det gjorde däremot 3-åringen, han gillade det inte alls. Nåväl, man kan inte göra alla nöjda. Maken var nöjd, men det är han alltsom oftast ;-).