fredag 26 september 2008

Fredag, och nya tag

Vi har varit lite låga de senaste dagarna, jag och maken. Vi var redan alldeles överbelastade på våra respektive jobb, jag har varit riktigt stressad de senaste veckorna eftersom jag känner att jag inte hinner med. Jag jobbar med tre projekt parallellt, och lyckas inte riktigt hålla förväntat tempo i något av dem, samtidigt som jag inte vet hur min anställningssituation ser ut efter nyår. Sedan är jag ideellt engagerad (OK, ordförande..) i vår föräldrakooperativa förskola, och där är det lite personalproblem, lönesamtal ska hållas, och ny förskollärare ska rekryteras. Släng på en rejäl förkylning på det, och släpp sedan den lilla bomben att de som var så förtjusta i vårt hus inte längre vill köpa det. Lite låg blir man. Innan den där bomben släpptes, så var det skönt att någon stund då och då fundera över färgsättning i nya sovrummet, och hur vi ska använda ytorna i nya källaren. Men inspirationen dog lite. Eller mycket.

Nu har vi i allafall ryckt upp oss en aning, och börjat gilla läget. OK, acceptera läget. Det är trist att vi har förlorat nästan två månader, det är trist att ha husvisning i oktober istället för augusti, det är trist att läget på bostadsmarknaden inte direkt har blivit bättre sedan augusti, och det är trist att stå med dubbla lån i flera månader. Men, bara att gilla läget. Vi har varandra, och världens sötaste gullepojkar. Och visst måste det väl finnas någon som gillar huset, och som accepterar de fel och brister som faktiskt inte är så ovanliga i gamla hus?

Dessutom är jag trött på att depp-blogga om huset. Det här ska ju faktiskt föreställa en matblogg, och nu har vi bara ätit frysta rester i en vecka. Ikväll ryckte vi upp oss en aning och gjorde pizza. Med frysta rester på... Rödvin är gott till pizza. Och mjukt och skönt för den trötta hjärnan.

1 kommentar:

krusmynta sa...

That's my girl!

Fokusera på det ni HAR - pojkarna, varandra, fina vänner (hej *l*) etc, etc. Så löser det andra sig, ert hus är jättefint för att vara ett gammalt hus och om man inte inser det, utan vill bo som i en nybyggd hyreslägenhet där allt bara fixas till, så är det kanske där man ska bo då. Och inte i ett supermysigt hus på landsbygden i Sveriges vackraste landskap!

Kram till dig och maken och till småkillarna också, om de vill ha ;)