Saftig lax och skumma rötter

Idag hade jag verkligen laddat för ett receptinlägg, men... det blir det inte. Jag skulle laga något på kardborrerötterna, som kom i Mossagårdslådan häromveckan. Lite googlande på vad man skulle kunna tänkas ha dem till resulterade inte i någon inspiration alls, bara information om vilken fantastisk läkeväxt kardborreroten är i torkad form. OK, då får jag väl låtsas att de är som vilka rotfrukter som helst, de ser ju ändå ut som svartrötter. Någonstans i minnet låg en gryta på kokosmjölk med palsternackor i, som jag hade för mig var typ en fisksoppa, men när jag väl hittade det i den här boken, så visade det sig vara en gryta med fläskkött... och jag som hade plockat fram lax ur frysen. Jaja, laxen åkte in i ugnen, och kardborrerötterna hamnade i grytan med kokosmjölk och lite annat, och resultatet blev helt OK, men kardborrerötter ska tydligen koka en bra stund för att bli sådär halvmosiga som jag hade tänkt mig. Nu fick de koka typ en halvtimme, och var ändå lite knapriga. De smakade inte illa alls, men inte sådär fantastiskt heller. Inte särskilt mycket alls faktiskt, men såsen blev bra ändå. Kokosmjölk, ingefära, fisksås, limeblad, lite chili och salladslök - kan inte gå fel. Ett bra tips i inspirationsreceptet (det med fläskkött) var att spara lite av kokosmjölken och tillsätta mot slutet, samt även att dra i lite mer kryddor då, gör att smakerna fräschas upp lite. Mycket smart. (Lisa Förare Winbladh har skrivit boken, och i hennes blogg får man för övrigt hur mycket bra tips som helst.) Lax går snabbt att laga i ugnen på sådär 200 grader, men är man inte så otålig, och dessutom vill ha den saftig och god, så sänker man temperaturen till 150 och låter det ta lite längre tid. Mycket godare!

Idag är kameran försedd med nyladdade batterier, men... grådassiga rotbitar i vit sås och med ris till... nej, det hade inte fått er att vilja laga det här. Hoppas texten blev lite inspirerande i allafall.

Och hoppsan, nu ska jag erkänna ett litet "fel" till - salladslöken ovan var ingen salladslök alls, utan lillfingersmala purjolökar (lite för sent sådda...) som har stått och övervintrat i mitt grönsaksland. Idag rycktes de upp, eftersom rare maken har grävt om alla odlingslådorna inför vårsådden. Men lika bra det, eftersom de väl hade gått upp i blom om de fått stå kvar. Smaken var det inget fel på, förmodligen väldigt snarlik salladslök!