En liten seger mot det stora trädet

Körsbären i muffinsinlägget nedan växte på ett litet behändigt träd, som fram till i år inte har gett mer än max 5 körsbär per år pga något slags lusangrepp som fått bladen i alla grenändar att krulla ihop sig. Trist, särskilt som bären är av den stora söta saftiga typen. I år, däremot, har inga löss synts till, och vi har säkert plockat en hel liter. Nice!

På vår tomt står ytterligare ett körsbärsträd, ett jättestort, som varje år är alldeles fullt av körsbär, fast av den lilla sura typen. Dessutom växer 99% totalt utom räckhåll för plockning, även om man tar fram stora stegen. Det kan ju kvitta, kan man tycka, eftersom bären ändå inte är särskilt goda? Jo, men nu är ju jag funtad som så, att jag har väldigt svårt att låta sådana mängder av gratis livsmedel bara hänga där och ruttna, i min egen trädgård dessutom. Så medelst extrem vertikal utsträckning av kroppen lyckades jag få tag på en halv liter. Marmelad!

Annica - trädet 1-0.



Igår var vi på 30-årsfest, minsann! Trevliga människor, fluffiga drinkar och en strålande söt födelsedagsflicka! Hade förväntat mig en segare söndag än vad det faktiskt blev, men den har inte varit så illa. Inte illa alls!